Ignotas nulla curatio morbid - en recension av Politisk Ponerologi av Andrzej M. Lobaczewski

Ignotas nulla curatio morbid – försök inte att läka det som du inte förstår. Detta är öppningstemat i denna studie av ondska. Politisk Ponerologi är “en vetenskap om ondskans natur som anpassats för politiska syften.” Författaren, Andrzej Lobaczewski, beskriver sig själv som en polsk psykolog som – med många andra kollegor – fann en mening med att leva genom Nazismen och sedan Kommunismen genom att studera hur ondska uppkommer och triumferar i ett politiskt och ekonomiskt system.

Lobaczewski’s hypotes är att en liten procent av människor föds som psykopater. Han beskriver forskningen för att backa upp den data som förstördes och trycktes ned. En annan minoritet är av en sådan karaktar att de passar ihop med psykopater medan de allra flesta människor är i grunden friska. Den friska majoriteten har det svårt att förstå att vissa andra inte är det – de kan inte förstå hur det är att vara som en psykopat eller hur de beter sig.

Ingen har jobbat hårdare de fem senaste åren för att förstå Bandmask-ekonomin än Harry Blazer. Det var Harry som upptäckte boken Politisk Ponerologi och skickade den till mig. Jag fann den vara full av mycket användbara insikter som kan användas för att förbättra vår situation. Till exempel, Lobaczewski upptäckte att när friska människor utsattes för psykopatiska system blev de neurotiska. Men, de kunde tillfriskna relativt snabbt när han gav dem ett vetenskapligt ramverk för att förstå vad som hade hänt och varför. Med ett korrekt ramverk kunde de börja skilja mellan vilka som var friska och vilka som inte var det och ta fram strategier för att effektivt hantera psykopater vid makten. Hellre än att helt avsluta sina relationer med andra människor kunde de börja göra skillnad mellan vad som var friskt och sjukt, och ökade sin immunitet vilket minskade de sjuka kulturerna och systemen.

Jag rekommenderar varmt denna bok till alla som hanterar mänskliga och finansiella värden i dagens miljö eller som vill genomföra sunda förändringar. Traditionellt sett är Bandmaskens största fördel att friska människor inte kan förstå vad de har emot sig och bjuder därför in Bandmasken i sin närhet. Denna bok hjälper dig förstå varför det inte fungerar. Den hjälper dig förstå varför sammanslutningar bland friska för att helas är essentiella.

Politisk Ponerologi bör läsas långsamt. Lobaczewski använder en hel del akademiska och långa ord. Insikterna är djupa och rika – de kräver fokus och koncentration. Och poängen återkommer gång på gång: ignotas nulla curatio morbid – försök inte att läka det som du inte förstår.

Psykopaternas skymning

“Vårt samhälle styrs av galna människor mot galna mål. Jag tror att vi styrs av dårar för dåraktiga anledningar och jag tror att jag kan klassas som galen om jag uttrycker detta. Det är det galna med det” - John Lennon, innan han mördades av den CIA-hjärntvättade Mark David Chapman.

När Gandhi tillfrågades om sin åsikt om den västerländska civilisationen sa han att den är en bra idé. Men detta citat som ofta används är missvisande, eftersom det antar att civilisering alltid är en önskvärd gåva.

Civiliserade människor, sägs det, lever fredligt och i samverkan med sina medmänniskor, delar på det som behöver göras för att få tid att utveckla konst och vetenskap. Och även om det låter som en bra idé är det inte en bra beskrivning av vad som har pågått i så-kallade avancerade kulturer de senaste 8.000 åren.

Civilisationen, som vi känner den, är i stort sett skapad av psykopater. Alla civilisationer, inklusive vår egen, har varit baserade på slaveri och “krigsföring”. Den senare termen är dock egentligen en eufeism för massmord.

Det gängse receptet för civilisationer är enkelt:
1)Använd lögner och hjärntvättning för att skapa en armé av kontrollerade och systematiska massmördare
2)Använd denna armé för att förslava stora mängder folk (d.v.s. ta kontroll över deras arbetskraft och dess frukter)
3)Använd slavarbetskraften för att förbättra hjärntvättningsprocessen (genom att använda det ekonomiska överflödet för att anställa skribenter, präster och PR-människor). Gå tillbaka till steg ett och upprepa processen.

Psykopater har spelat en oproportionerligt stor roll i civilisationernas utveckling, eftersom de är hårdkodade för att ljuga, döda, skada, och i största allmänhet åsamka andra människor stort lidande utan att själv känna ånger. Uppfinnaren av civilisation – den första stamhövdingen som lyckades hjärntvätta en armé av kontrollerade massmördare – var med allra största sannolikhet en genetisk psykopat. Sedan denna ödesdigra upptäckt har psykopater haft ett avsevärt övertag över icke-psykopater i kampen om makt i civilisationernas hierarkier – speciellt i militära hierarkier.

Militära institutioner är skräddarsydda för psykopatiska mördare. De 5% av män som inte känner några samvetskval när de dödar medmänniskor utgör de bästa soldaterna. Och de 95% som är extremt motvilliga till att döda är usla soldater – såvida de inte hjärntvättas med högt sofistikerade och moderna tekniker som gör dem (temporärt kan man hoppas) till funktionella psykopater.

I boken “On Killing” har överstelöjtnant Dave Grossman skrivit om den militära historien, för att påpeka vad andra historiker döljer: det faktum att militär vetenskap handlar mindre om strategi och teknik, och mer om att överkomma människans instinktiva motvilja att döda andra medlemmar av den egna rasen. Den verkliga “Revolutionen i militära spörsmål” var inte Donald Rumsfeld’s användande av high-tech i 2001, utan general S.L.A. Marshall’s upptäckt på 40-talet att bara 15-20% av andra världskrigets soldater i en stridssituation använde sina vapen: “de (80-05%) som inte sköt sprang inte och gömde sig (i flera fall var de villiga att trots stora hot rädda sina kamrater, hämta ammunition, eller springa med meddelanden), men de avfyrade helt enkelt inte sina vapen mot fienden, även om de möttes av upprepade stormningar” (Grossman, s. 4).

Marshall’s upptäckt och efterkommande forskning bevisade att i all tidigare krig så var det en minoritet av soldaterna – de 5% som var födda psykopater, och kanske några temporärt galna imitatörer – som stod för nästan allt dödande. Normala män gjorde visserligen alla rörelser men, om möjligt, vägrade att ta livet av en fiendesoldat, även om det innebar att ge upp sitt eget. Slutsatsen från detta är att krig är ritualiserade massmord av psykopater på icke-psykopater. (Vilket inte kan vara bra för mänsklighetens genetiska egenskaper!)

Marshall’s arbete skapade en revolution av Kopernikanska mått inom militär vetenskap. Innan dess trodde alla att soldaten som var villig att döda för sitt land var den (heoriska) normen, medan den som vägrade slåss var ett (fegt) undantag. Sanningen, som det visade sig, var att den normativa soldaten kom från de psykopatiska fem procenten. Den vettiga majoriteten skulle hellre dö än slåss.

Konsekvensen av detta, för skrämmande till och med för såna som Marshall och Grossman, var att normerna för soldaters beteende i strid hade satts av psykopater. Detta innebar att psykopater kontrollerade militären som institution. Värre än så, dettta innebar att psykopaterna var i kontroll av samhällets uppfattning av militära spörsmål. Uppenbarligen hade psykopater en enorm makt över det till synes normala samhället.

Hur kan det komma sig? I boken “Political Ponerology” förklarar Andrzej Lobaczewski att kliniska psykopater har fördelar även i icke-våldsamma tävlingar för att klättra inom de sociala hierarkierna. Eftersom de kan ljuga utan ångest (och utan den avslöjande fysiologiska stress som lögndetektorer mäter) kan psykopater alltid säga vad de behöver för att få det de vill ha. I en domstol, till exempel, kan psykopater berätta extremt vågade lögner på ett övertygande sätt, medan deras sunda motståndare är handikappade av en emotionell benägenhet att hålla sig förhållandevis nära sanningen. Alltför ofta antar domaren eller juryn att sanningen måste vara någonstans i mitten, och utdelar sedan beslut till fördel för psykopaten. Och på samma sätt som med domare och jurys är det med dem som är ansvariga för vilka som ska befordras och vilka som inte ska befordras i kommersiella, militära och myndighetsutövande hierarkier. Restulatet är att alla hierarkier till slut har en stor andel psykopater i toppen.

Så-kallade konspirationsteoretiker, varav en del förtjänar den dåliga stämpel som denna missbrukade term har, inbillar sig ofta att hemliga sällskap med judar, jesuiter, bankirer, kommunister, Bilderbergare, musliska extremister, papister, och så vidare, i hemliget kontrollerar historien, utövar hemska handlingar, och/eller hotar att ta över världen. Som en ledande “konspirationsteoretiker”, enligt Wikipedia, känns jag mig kvalificerad att erbjuda en alternativ konspirationsteori som, likt den alternativa konspirationsteorin om 9/11, är både enklare och mer korrekt än den allmänna uppfattningen: den enda konspirationen som har betydelse är den konspiration som psykopater har gentemot alla andra.

Bakom det till synes galna i nutida historia finner vi den faktiska galenskapen från psykopater som kämpar för att behålla sin oproportionerliga makt. Och allt eftersom den makten hotas mer och mer blir psykopaterna alltmer desperata. Vi bevittnar glorifieringen av den övre världen – det kriminella syndikat eller överlappande grupp av syndikat som gömmer sig ovan samhället och lagen på samma sätt som den undre världen lurar därunder. I 9/11 och 9/11-krigen ser vi en desperat maktkamp och “endgame” (Alex Jones) med brutala, listiga gäng med CIA’s knarkkurirer och President-mördare, pengatvättande internationella bankmän och deras legoknektar (av både ekonomisk och annan karaktär), korrupta militära konsulter och despotiska generaler, företagsrovdjur och deras politiska möjliggörare, hjärntvättare och psy-ops experter – kort sagt, hela den sjuka samlingen av psykopater som styr vår så-kallade civilisation. Och de är rädda. Det var deras rädsla för att förlora kontrollen som de projicerade på oss andra genom att spränga de Två Tornen och därigenom temporärt uppbåda psykopatisk terror-ilska i den amerikanska allmänheten.

Varför är patokratin rädd för att förlora kontrollen? Eftersom den är rädd för spridningen av kunskap. En psykopats största rädsla är att bli påkommen. Som George H. W. Bush sa till journalisten Sarah McClendon i December 1992: “om folket visste vad vi har gjort kommer de att jaga oss nerför gatorna och lyncha oss.” Givet att Bush ska ha deltagit i partyn där barnprostituerade våldtogs och misshandlades, som exempel på ett av hans många brott, bör hans uttalande till McClendon tas på allvar.

Psykopater går genom livet medvetna om att de är helt annorlunda än andra människor. De lär sig snabbt att dölja sin avsaknad av empati, samtidigt som de noggrannt studerar andras känslor för att kunna imitera normalitet medans de manipulerar de normala.

Idag, tack vare informationsteknologin, är vi på väg att avmaskera psykopaterna och bygga en civilisation av, för och med normala människor – en civilisation utan krig, en civilisation baserad på sanning, en civilisation i vilken de heliga få snarare än de diaboliska få har maktpositioner. Vi har redan kunskapen som behövs för att diagnosticera psykopatiska personligheter och hålla dem från makten. Vi har den kunskap som krävs för att demontera de institutioner som psykopater frodas i – militär, underrättelsetjänster, stora koncerner, och hemliga sällskap. Vi behöver bara sprida denna kunskap, och viljan att använda den, so brett som möjligt.

Framför allt måste vi informera den breda allmänheten om hur psykopater tar över och korrumperar normala människor. Ett sätt de gör detta på är att manipulera med skam och förnekanden – känslor som är främmande för psykopater men lätt för dem att använda mot normala människor.

Fundera över hur gäng och hemliga sällskap (psykopatiska gillen i förklädnad) rekryterar nya medlemmar. Några kriminella gäng och satanistiska sammanslutningar kräver att kandidater för att bli insläppta genomför ett mord för att “förtjäna sin rang”. “Skull and Bones”, det hemliga sällskap på Yale som förser CIA med knarkkurirer, hjärntvättare, barnvåldtäktsmän och professionella mördare, kräver av sina noviser att de ligger nakna i en kista och onanerar framför äldre medlemmar medan de reciterar sin sexuella historik i sin helhet. Genom att tvinga novisen att delta i ritualiserat beteende som skulle vara oerhört skamfullt i ett normalt samhälle bryter den psykopatiska sammanslutningen ner kandidatens normala personlighet, om han hade någon från början, och skapar en individ som är en korrumperad och degenerad skugga av sitt forna jag – en framställd psykopat eller psykopatlärling.

Denna manipulation av skam har den extra fördelen att den gör psykopatiska organisationer i princip osynliga för det vanliga samhället. Trots lätt tillgängliga mediarapporter vägrade de amerikanska röstarna i 2004-valet att se att de båda presidentkandidaterna i majoritetspartierna hade legat nakna och onanerat i en kista framför äldre medlemmar för att få tillträde till “Skull and Bones” och därigenom bli medlemmar av den kriminella övre världen. På samma sätt har många amerikaner länge vägrat inse att element från övermakten, genom CIA, har mördat JFK, MLK, RFK, JFK Jr., Malcolm X, Ché, Allendé, Wellstone, Lumumba, Aguilera, Diem, och ett otal andra relativt icke-psykopatiska ledare. De vägrar att see de mord på miljoner av människor dagligen runtom i världen som i praktiken är en amerikansk förintelse. De vägrar att se på bevisen för att de psykopatiska sammanslutningarna som styr USA’s mest inflytelserika institutioner använder de mest horribla former av sexualiserad misshandel du kan tänka dig för att skapa MPD (“multiple-personality-disorder”) i barn, vilka de sedan använder som förbrukningsbara knarkkurirer, prostituerade, Manchuriska kandidater, och till och med diplomatiska sändebud. Och naturligtvis vägrar de se att 9/11 var ett uppenbart insidesjobb, och att deras psykopat-dominerade militära underrättelsetjänst ligger bakom i princip varenda större terroristdåd de senaste decennierna.

Allt detta psykopatiska beteende i toppen av den sociala hierarkin är helt enkelt för skamfullt för vanliga människor att se, så de vänder bort blicken, precis såsom hustrur till män som utnyttjar sina barn sexuellt ibland vägrar se vad som pågår rakt framför dem. Den amerikanskan oviljan att se verkligheten är avgrundsdjup.

Men tack vare internet vaknar fler och fler upp. Den enda uppenbart icke-psykopatiska kandidaten för republikanerna, Ron Paul, råkar också vara den enda kandidaten från endera partiet som har stöd på gräsrotsnivå.

Om “kärlek” är insprängt i den revolution Ron Paul förebådar är det p.g.a. att Dr.Paul – en vänlig tystlåten läkare som har hjälpt mer än 4.000 barn till världen – implicit accepterar att regeringsmakten är en uppfinning och verktyg för psykopater, och därför måste strikt begränsas i omfång och omfattas av ett rigoröst system för att inte psykopaternas verktyg, rädsla och hat, ska ersätta kärlek som det klister som binder samman ett samhälle.

Nedgången av militarism sedan andra världskriget i utvecklade länder, spridningen av litteratur och kommunikationsteknologi, och folkets ökande krav på bättre liv, har tillsammans utgjort en sammanfogande kraft som är skrämmande för patokratin (dessa om vartannat tävlande-och-samarbetande gäng med psykopater som har regerat med lögner, rädsla och hot sedan vår så-kallade civilisations gryning).

Eftersom kärnvapen har gjort krig omöjliga är patokratin livrädd för att deras främsta sociala kontrollmekanism – de ritualiserade masslakterna – ej längre är genomförbara. Och om krig är människans största tragedi är patokraterns patetiska attempt till ersättning – det uppenbart falska “War on Terror” - något som endast blivit fars.

Vi bevittnar nu psykopaternas skymning. Om de i sina dödsryckningar lyckas dra ner den eviga nattens ridåer för oss alla, eller om vi motstår dem och överlever för att se gryningen till en civilisation värt namnet, är ett avgörande som vi alla, med ödmjukhet, nu deltar i.
 

Ibland när det känns som mest ensamt kan det vara bra att få en påminnelse om att så inte är fallet. Att det faktiskt finns fler därute i samma situation, med samma problem, samma ångest och lidande. När vi startade den här bloggen för knappt ett år sedan var det mest för att få ner på pränt en del av det vi lärt oss om hur puckon funkar, och vad man kan göra åt det. Vi visste inte om något av det vi skrivit skulle läsas, eller behövas. Förhoppningen var ju att siffrorna inte stämde, att det inte var 5% av befolkningen som var psykopater.

Vi kollar dock access-loggarna till bloggen lite då och då, och ser att det är massor med folk runt om i landet som behöver tips, råd och stöd. En del söksträngar från Google, där vi just nu ligger tvåa om man söker på "psykopati", är rena rop på hjälp. Det är smärtsamt att se, men samtidigt hoppas vi att det ni hittar här kan vara en liten tröst. Och du är inte ensam, inte på långa vägar. Idag gick vår besöksräknare över 10.000! Så många har hittat hit under året och förhoppningsvis fått något med sig som de kan använda i sin egen vardag. Vem vet, några av dem kanske finns i din närhet, i din familj eller på ditt jobb. Vi som råkat ut för dessa puckon finns överallt, eftersom det finns puckon överallt.

Sprid kunskapen så vitt och brett som det bara går, för att så många som möjligt ska få hjälp. Vårt mål är att en dag inte få några träffar alls, att det som står här ska vara överflödigt. Men tills den dagen kommer så fortsätter vi.

Syster & Bror

Jag var uppe i ottan och tränade i två timmar men det hjälpte inte. Äcklet i maggropen låg kvar. Igår träffade jag ännu en av alla dessa kvinnliga överlevare som rest sig ur ruinerna efter en psykopats härjningar. Hon var söt och smart och full av liv, men var ändå märkt av sin plågoande.

Och jag satt och glodde ut genom fönstret som vette mot den myllrande Drottninggatan och fick lust att bara skrika: "Fattar ni! Det pågår ett krig! Ett krig mot kvinnor, barn och snälla män! Det pågår här och nu, mitt ibland oss, och samhället låter dessa predators röra sig fritt. De är överallt, odjuren som förstör livet för så många människor. Hur fan kan de få gå lösa?"

Att kalla det för ett krig är nog rätt inställning tror jag. Mitt tips är att ta konsekvensen av denna slutsats och även behandla det som ett krig. Det är ingen debatt, ingen argumentation, inte en politisk fråga, inte en klasskamp, könskamp, eller fråga om vem som tycker mest, högst och bäst. Det är ett krig, punkt. Behandla det därefter.

Men vilka är det som slåss? Vilka är parterna, var finns de, och för vad slåss de? Att se det som ett krig mellan onda män och oss andra är en bra början, men finns det något hos dessa onda män som plågar oss andra som vi kan ta fasta på? Varför är de onda? “Bara för att”? På vilket sätt är de onda? Vilka medel använder de, och hur kan man motverka dessa medel? Vilka motvapen kan vi använda mot dem, och vilka biter bäst?

Med andra ord: Know thy enemy. Om vi ska se på det som ett krig, mellan två parter, så måste vi först av allt ha kunskap om dessa parter. Sun Tzu skrev i boken Art Of War för länge sedan på följande sätt om detta:

Knowing the other and knowing oneself, in one hundred battles no danger.
Not knowing the other and knowing oneself, one victory for one loss.
Not knowing the other and not knowing oneself, in every battle certain defeat.

Att inte känna till fienden och att inte känna till sig själv, är att slå i blindo och leder endast till nederlag. Detta är en absolut lag. 

Vem är då fienden? Som jag ser det, efter att ha studerat ondska en hel del i ett försök att få svar på dessa frågor, är fienden i detta krig tvådelad: en inre och en yttre. Den yttre fienden är den vi kan se, de onda männen som plågar oss andra, kvinnor, barn och snälla män. Den inre fienden är den vi bär inom oss, den som gör oss sårbar för deras vapen, den som de känner till så väl och använder mot oss själva. För att ha en chans att vinna kriget, eller åtminstone uppnå ett rimligt status quo, måste vi dels förstå psykopaternas vapen och dels vår egen sårbarhet. Ett virus kräver en medicin, men det är lika viktigt att förstå viruset som att förstå hur medicinen ska konstrueras.

Ni som läst övriga artiklar på denna blogg har nog en bra idé om vilka de onda männen är, och varför de är som de är. De är psykopater och narcissister, patologiska element i vårt samhälle som av olika anledningar saknar empati, och som utnyttjar denna fördel (som de ser det) på alla sätt de kan. De ljuger, manipulerar, och våldför sig på resten av befolkningen. De som råkar ut för dessa psykopaters framfart blir otroligt skadade, och samtidigt väldigt ensamma, för det är svårt för oss övriga normala att tänka sig hur det kan finnas rovdjur som dessa, som till det yttre ser fullständigt normala ut och som i daglig konversation verkar rätt trevliga. Att dessa skulle vara skyldiga till de vansinneshandlingar som deras offer beskriver låter ju helt befängt.

Men ändå så är det precis så det är, och det är hög tid att vi normala vaknar upp till denna verklighet, och kastar ifrån oss den utslitna platityden “vi är alla lika”, eller att “alla är i grunden goda”, för det är ur ett rent empiriskt objektivt perspektiv helt enkelt inte sant.

Detta är den yttre fienden, och de andra artiklarna här beskriver hur dessa fungerar och hur man bäst bemöter dessa psykopater, även om det i särklass bästa tipset alltid är att vända på klacken och springa. Begär inga ursäkter, begär inga förklaringar, begär inget som dessa onda män inte kan ge er. Det är som att be en hund förklara relativitetsteorin, och är således helt meningslöst.

Att förstå dessa onda män, den yttre fienden, är bara halva sanningen dock. Det finns en annan fiende, en som är mycket värre för oss att erkänna, och att göra något åt, och det är den inre fienden. Att psykopater och narcissister ljuger och manipulerar är ju bara ena delen i pusslet, och är något de egentligen inte kan göra något åt. Det är deras natur, och det finns inget som kan ändra detta. Men deras pusselbit biter bara om det finns något i oss som den kan matcha, något i oss som får oss att bli mottagliga för lögner och manipulationer. Varför går vi på alltihop? Varför kan vi inte bryta oss ur det ens när vi ser lögnerna framför oss? Vad i oss får oss att till synes vilja vara tillsammans med dessa puckon?

Elan Golomb skriver i boken “Trapped in the mirror: Adult children of narcissists in their struggle for self” om problemet på följande sätt (min översättning):

Det här är historien om hur vår tidiga erfarenhet med en narcissistisk förälder, speciellt en av det motstående könet, kan få oss att välja liknande typer att älska. Hur kan vi annars förklara vårt val att lida? Trots våra klagomål upprepar vi problemet.
Vi älskade vår narcissistiska förälder trots att vi kanske bara kommer ihåg smärta. Vuxna tappar ofta kontaken med sina behov som barn men utvecklar en association mellan smärtan och kärleken som fanns där en gång. Om vår förälder glömde möten och semestrar med oss, väljer vi en glömsk älskare. Om föräldern inte hjälpte till hemma, får vi själva göra hussysslorna. Några av likheterna mellan då och nu kan vara exakta. Andra kommer följa ett generellt mönster. Såsom en älskare som inte tjänar tillräckligt bra på jobbet jämfört med den förälder som inte klarade av att ta hand om oss. Eller en älskare som inte rör oss med ömhet men är sexuell på samma sätt som vi uppfattade att våra väldrar var.
Vi ser på vårt förflutna med hat och ser inte dess likheter med nuet. Det är inte en vacker syn att inse att vi älskar en person för att denne beter sig illa mot en själv på vissa specifika sätt. Det är smärtsamt att inse att vi är med en narcissist för att få den kärlek vi aldrig fick från vår narcissistiska förälder. Vi vill inte ha mannen för den han är, utan för att bevisa våra föräldrars kärlek. Vi har valt ett liv utan njutning när det finns bättre. Om bara det förflutna kunde släppa sitt grepp om oss.

Det här är den inre fienden, som är oss given av våra föräldrar och tidiga år, och som sedan inte släppt greppet oavsett hur gamla vi blivit. För att verkligen kunna lösgöra oss från de onda männens grepp måste vi alltså inte bara förstå hur psykopater fungerar, utan vad i oss de använder sig av. Vi kan aldrig göra något åt hur de är, men vi har absolut makt över oss själva och kan se till att ta bort den del av pusslet som vi själva står för, för att klara av att säga “tack, men nej tack, jag vill ha något bättre”.

För att orka göra detta sista räcker dock inte insikt om vår egen svaghet, om vad det är i oss som så metodiskt utnyttjats. För att klara av att göra motstånd krävs en bra självkänsla, en tro på oss själva, att vi kan klara oss utan den falska kärlek vi erbjudits. Endast då kan vi vinna kriget, eller åtminstone dra en linje i sanden och säga “hit, men inte längre”.

För att summera, så föreslår jag att de av er som vill ta detta krig på allvar och göra något åt det i faktiska termer gör följande:

1. Lär er om hur psykopater och narcissister fungerar, och vilka metoder dessa använder
2. Lär er om hur ni själva påverkats av narcissistiska föräldrar och andra, och varför ni går på de onda männens metoder
3. Lär er om hur ni ska få tillbaka ert självförtroende och självkänsla, för att kunna stå emot dessa metoder

Läs även andra bloggares åsikter om psykopati, psykopater, narcissism, självkänsla, ondska, unni drougge, krig

Verkligheten är tyvärr en helt annan. De psykopater som hamnar i fängelset är de som på olika sätt inte har lyckats att dölja sitt tillstånd tillräckligt bra, eller som exempelvis har lyckats så pass bra att de tagits sig till toppen inom en organisation och sedan faller på eget grepp, ofta på grund av att andra psykopater slåss om samma position. Den stora mängden psykopater, vardagspsykopaterna, syns inte på TV och film, vi läser inte om de i tidningarna, men de gör ändå stor skada i de sammanhang de befinner sig i. De kan totalt trasa sönder en familj med sina lögner och manipulationstrick. På en arbetsplats kan stämningen förstöras totalt av en psykopats intriger. De har inga egentliga hämningar för vad de kan göra, och samtidigt kan det vara otroligt svårt att identifiera att den man har att göra med faktiskt är psykopat.

Så vad är då psykopati? Psykopati är en personlighetsstörning, på samma sätt som exempelvis schizofreni och borderline, som yttrar sig som ett antal symtom. Om en person uppvisar tillräckligt många av de symtom som finns definierade kan personen anses vara en psykopat. Den mest fundamentala skillnaden mellan en psykopat och en normal människa är att de helt saknar empati. Den förmåga som de flesta av oss har att förstå hur andra känner, att kunna sätta oss in i andras situationer, och sedan agera därefter, är något som är totalt främmande för en psykopat. En psykopat har svårt för att överhuvudtaget förstå att det finns andra människor som den behöver ta hänsyn till alls. Det enda som räknas är de egna behoven, den egna viljan.

Att se att en person saknar empati kan vara svårt, men som tur är yttrar sig denna egenskap på ett antal olika sätt som är betydligt enklare att se. Detta gör det möjligt även för vanliga människor att lära sig känna igen de mönster i beteende som psykopater uppvisar.

Hur känner man igen en psykopat?
En psykopat uppvisar ett antal olika symtom som gör det möjligt för omgivningen att förstå vad som pågår. Den amerikanska psykatribibeln "Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders IV" (DSM IV) listar följande sju karakteristiker för synonymen APD (Antisocial Personality Disorder):

• Oförmåga att följa sociala normer
• Manipulativ eller svekful
• Impulsiv, oförmåga att planera
• Irriterbar eller aggressiv
• Oförmåga att ta hand om sig själv eller andra
• Konsistent oansvarig
• Kan inte känner ånger efter att ha sårat, förorättat eller stulit från en annan person

Många människor kan ibland uppvisa en eller flera punkter från listan, men för att någon ska räknas som psykopat ska denne konsekvent uppvisa tre eller fler av dessa symtom för att man ska misstänka psykopati.

Ovanstående lista räcker dock oftast inte för att kunna känna igen vardagspsykopaterna. De kan på ytan verka normala, charmiga, karismatiska och inställsamma. Riktigt trevliga kan de vara. Det är ofta först när något går dem emot som deras riktiga ansikte visas upp, när de inte får som de vill faller deras ytligt vänliga mask och de visar en helt annan sida.

George Simon beskriver i boken "In Sheep’s Clothing" ett antal symtom på vad han kallar för "covert aggressive personality" ("dolt aggressiva personligheter" på svenska). Detta är en form av psykopati, och som kan vara svårt för de flesta att identifiera direkt. Det går dock att lära sig känna igen beteendet. De symtom som Simon beskriver är som följer (min översättning från engelska):

Förnekelse
Detta är när den aggressive vägrar medge att de gjort något skadligt
eller gjort någon illa när de uppenbarligen har gjort detta. Det är
ett sätt de ljuger, för sig själva och andra, om deras aggressiva
avsikter. Denna "Vem.. Jag?" taktik är ett sätt att "spela oskyldig",
och inbjuder offret att känna sig orättfärdigad att konfrontera den
aggressive om det felaktiga i dess beteende. Det är även på detta sätt
som den aggressive ger sig själv rätt att fortsätta göra det de gör.

Selektiv uppmärksamhet
Denna taktik är liknande och misstas ibland för förnekelse. Det är när
den aggressive "spelar dum", eller verkar oförstående. När denna
taktik används ignorerar den aggressive alla varningar och önskningar
från andra och vägrar i allmänhet att bry sig om någonting som kan
distrahera denne från att nå sitt mål.

Rationalisering
En rationalisering är den ursäkt som den aggressive försöker använda
som förklaring till att denne har olänpligt eller skadligt beteende.
Det kan vara en effektiv taktik, speciellt när förklaringen eller
ursäkten den aggressive erbjuder är så pass rimlig att en
samvetskännande person faller för den. Det är en kraftfull taktik
eftersom den inte bara fungerar som ett sätt att ta bort det interna
motståndet den aggressive kan tänkas ha om det denne gör utan håller även andra på
avstånd. Om den aggressive kan övertyga dig om att han eller hon har rätt att
göra det denne gör, så är denne friare att fullfölja sina mål utan
inblandning från någon annan.

Avledning
Ett rörligt mål är svårt att träffa. När vi försöker få koll på en
manipulativ person eller hålla en diskussion fokuserad på ett enda
ämne eller problem eller beteende som vi inte tycker om, är denne
expert på att veta hur man byter ämne, undviker problemet, eller får
oss ur balans. De använder distraktions- och avledningstekniker för
att få bort fokus från sitt eget beteende, få in oss på sidospår, och
se till att de själva är fria att fullfölja vilka själviska mål som
helst.

Lögner
Det är svårt att veta om en person ljuger precis när de gör det. Som
tur är finns det tillfällen då sanningen kommer fram eftersom
omständigheterna inte gör att en påhittad historia går ihop. Men det
finns tillfällen då du inte inser att du blivit lurad förrän det är
för sent. Ett sätt att minimera riskerna att någon kommer att lyckas
ljuga för dig är att komma ihåg att eftersom aggressiva personligheter
av alla typer generellt sett inte drar sig för någonting för att få
det de vill ha kan du förvänta dig att de kommer att fuska och ljuga
förr eller senare.

Dolda hot
Aggressiva människor hotar ofta deras offer för att få dem att bli
nervösa, osäkra, och i ett underlägre. Dolt aggressiva personligheter
hotar deras offer genom dolda (subtila, indirekta eller implicita)
hot.

Skuldkänslor
Detta är ett av den dolt aggressives två favoritvapen (det andra är
skam). Det är en speciellt sorts hottaktik. En sak som den aggressive
personen väl känner till är att andra typer av personer har ett helt
annat samvete än de själva. Manipulativa personer är ofta duktiga på
att använda vad de vet är det större samvetet hos sina offer som ett
sätt att hålla dem i ett självtvivlande, nervöst och underlägset
tillstånd. Ju mer samvete det potentiella offret har, desto mer
effektivt är skuld som vapen.

Skam
Denna teknik använder sig av dubbel sarkasm och nedlåtande kommentarer
som ett sätt att öka rädslan och osäkerheten hos andra. Dolt
aggressiva använder denna taktik för att få andra att känna sig
ofullständiga eller ovärdiga, och därför vänder sig till den
aggressive för stöd. Det är ett effektivt sätt att kontinuerligt få en
svagare person att känna sig underlägsen, och därmed få den aggressive
att behålla en dominansposition.

Förtala offret
Denna taktik används ofta i kombination med att spela offer. Den
aggressive använder denna taktik för att spela offer, och får det
därför att verka som att denne bara svarar på (dvs försvarar sig mot)
aggression från offret. Det gör att den aggressive får offret på
defensiven.

Spela tjänare
Dolt aggressiva använder denna taktik för att gömma sina själviska mål
under en bild av att de tjänar ett högre och ädlare syfte. Det är en
vanlig taktik men svår att känna igen. Genom att låtsas arbeta hårt åt
någon annan kan den dolt aggressive dölja sina egna ambitioner, önskan
om makt, och strävan efter en dominansposition över andra.

Förförelse
Dolt aggressiva personligheter är duktiga på att charma, berömma,
smickra och öppet stöda andra för att på så sätt få dessa att sänka
sina försvar och få dessa lojala och troende. Dolt aggressiva är även
speciellt medvetna om att människor som är på något sätt känslomässigt
beroende (vilket innebär de flesta människor som inte är psykiskt
sjuka) behöver godkännande, uppmuntran, och en känsla av att vara
uppskattad och behövd. Att verka vara någon som uppfyller dessa behov
kan vara en manipulativ persons biljett till enorm makt över andra.

Minimering
Denna taktik är en speciell form av förnekelse och rationalisering.
När denna manöver används så försöker den aggressive få det att se ut
som att deras negativa beteende inte egentligen är så skadligt eller
oansvarigt som någon annan påstår. Det är den aggressives försök att
göra en fjäder av en höna.

Denna lista är oerhört användbar, framförallt i nära relationer såsom förhållanden eller familjer, och gör det betydligt enklare för en som tror sig vara utsatt för en psykopat att förvissa sig om att det verkligen är så.

Vem blir psykopat?
När det gäller människors beteende pratas det ofta om huruvida det beror på miljö eller arv. En hel del olika beteenden kan härledas till antingen det ena eller andra, eller en kombination. Forskningen kring psykopati är idag dock relativt överens om att det i grunden handlar om ett genetiskt problem. Psykopater uppvisar i kliniska analyser klara skillnader i hur deras hjärna fungerar, och vissa delar saknas helt eller har klart nedsatt funktion. De fungerar helt enkelt inte på samma sätt som vanliga människor.

Eftersom psykopati alltså i grunden främst är en genetisk avvikelse förekommer den i alla samhällskikt, över hela världen. Ett barn med psykopatiska föräldrar löper högre risk att själv vara psykopatisk. Bra eller dåliga familjeförhållanden spelar alltså inte så stor roll, och eftersom det inte är ett inlärt beteende kan man ofta se symtomen även hos barn. Dessa har inte ännu lärt sig att anpassa sitt tillstånd efter de normer och regler som samhället satt upp, och kan därför få ytterst grymma uttryck. Misshandel och mobbning av andra barn, tortyr av djur, och pyromani är inte ovanligt. Kombinerat med en oerhört bra förmåga att ljuga och framstå som oskyldiga kan dessa barn ställa till med en hel del problem, både i den egna familjen och i skolan. Man måste dock tänka på att det inte bara är psykopati som får barn att bete sig illa, på samma sätt som vuxna kan bete sig illa utan att vara psykopat.

Hur vanligt är psykopati?
Om man ska tro på den bild som TV och film ger av vad psykopater är kan man lätt tro att det inte finns så många psykopater, eller att de åtminstone oftast har hamnat i fängelse. Tyvärr är sanningen betydligt obehagligare än så. Det finns lite olika uppskattningar på hur vanligt psykopati är, men ca: 5% i en genomsnittlig befolkning handlar det om. Det är alltså en på tjugo, vilket är en oerhört hög siffra. I dagens samhälle med stora skolklasser handlar det alltså om i snitt ett barn per klass som är psykopat. Med tanke på hur stor skada dessa gör för de andra barnens möjligheter att studera borde man ta större hänsyn till detta problem.

Det nämns ofta att psykopater i huvudsak är män, och i åtminstone en klinisk studie i USA har man konstaterat radikala skillnader mellan könen. Den visade att ungefär 1/10 män och 1/100 kvinnor var psykopater. Vad detta får för konsekvenser på mansdominerade arbetsplatser kan nog de flesta inse. Att inte ta hänsyn till denna skillnad på jobb som kräver stor empati av de anställda, såsom inom polisen och sjukvården, är ett stort problem som förr eller senare måste hanteras systematiskt.

I dagens samhälle har tyvärr det psykopatiska beteendet i stor grad normaliserats, och anses ofta inte vara särskilt konstigt. Man pratar ofta om "individualism" eller "självständighet", men inte sällan döljer sig ett psykopatiskt synsätt bakom den polerade fasaden. Detta har tyvärr gjort att andelen psykopater i vissa länder där individer som beter sig på ovan beskrivna sätt har stora fördelar, vilket gör att dels ökar andelen psykopater i de befolkningarna radikalt, och dels försöker även normala människor ta efter detta patologiska beteende för att försöka hänga med. Ofta kan en arbetsplats antingen öppet eller implicit ha en kultur där det uppmuntras att bete sig som psykopat, vilket gör att det sättet att förhålla sig till andra människor växer.

När en sådan organisation består av antingen uteslutande psykopater, eller normala människor som tagit efter det psykopatiska beteendet, säger man att den har "poneriserats", efter det grekiska ordet "ponerologi": den vetenskapliga studien av ondska som anpassats för politiska syften. Detta blir idag allt vanligare i både politiska och affärsmässiga organisationer, och man kan ofta läsa om hur dessa psykopater i toppen betett sig riktigt illa.

Kan en psykopat bli frisk?
Psykopati skiljer sig från alla andra personlighetsstörningar och sjukdomar genom att den som har det inte är "sjuk" i egentlig mening, det vill säga denne lider inte av sitt tillstånd på något sätt. En psykopat, som till stor del lever i en egen värld där han själv är kung, anser sig helt enkelt inte vara sjuk ur sitt eget perspektiv. Att få en psykopat kliniskt diagnosticerad är därför i det närmaste omöjligt, då denne inte har något som helst att vinna på en sådan diagnos. Forskningen inom området visar också på att psykoterapi för psykopater inte har någon verkan alls, åtminstone inte i positiv bemärkelse. Däremot noterar terapeuter ofta att deras psykopatiska patienter ofta faktiskt blir mycket värre efter behandling, då de fått en större inblick i vad samhället förväntar sig av dem, och de får lära sig mer om hur normala människor tänker, vilket ger dem bättre möjligheter att manipulera dessa effektivt.

Vad ska man göra om man stött på en psykopat?
För den som känner igen beskrivningen av psykopati ovan och undrar vad man kan göra om man känner någon som beter sig på det sättet finns i princip bara ett svar: spring! Gör allt du kan för att hålla dig borta från psykopaten, eftersom du bara riskerar att bli manipulerad och utnyttjad, och det finns inget du kan göra för att förändra psykopatens beteende. De är helt enkelt hopplösa fall, och du gör klokt i att skydda dig själv så mycket som möjligt.