10.000
Psykopater och narcissister har en märklig egenskap. På något vis lyckas de övertyga oss om att vi övriga normala människor är odugliga, meningslösa och ensamma utan dem. Utan deras glans och excellens har vi ingen betydelse. Detta är naturligtvis helt baklänges. Det är vi normala människor som står för det kreativa, uppbyggande, framåtdrivande i samhället, och utan oss skulle allt falla platt ihop. Ett samhälle med bara psykopater skulle degenerera rätt snabbt. Det är med andra ord de som behöver oss, och inte tvärtom.
Ibland när det känns som mest ensamt kan det vara bra att få en påminnelse om att så inte är fallet. Att det faktiskt finns fler därute i samma situation, med samma problem, samma ångest och lidande. När vi startade den här bloggen för knappt ett år sedan var det mest för att få ner på pränt en del av det vi lärt oss om hur puckon funkar, och vad man kan göra åt det. Vi visste inte om något av det vi skrivit skulle läsas, eller behövas. Förhoppningen var ju att siffrorna inte stämde, att det inte var 5% av befolkningen som var psykopater.
Vi kollar dock access-loggarna till bloggen lite då och då, och ser att det är massor med folk runt om i landet som behöver tips, råd och stöd. En del söksträngar från Google, där vi just nu ligger tvåa om man söker på "psykopati", är rena rop på hjälp. Det är smärtsamt att se, men samtidigt hoppas vi att det ni hittar här kan vara en liten tröst. Och du är inte ensam, inte på långa vägar. Idag gick vår besöksräknare över 10.000! Så många har hittat hit under året och förhoppningsvis fått något med sig som de kan använda i sin egen vardag. Vem vet, några av dem kanske finns i din närhet, i din familj eller på ditt jobb. Vi som råkat ut för dessa puckon finns överallt, eftersom det finns puckon överallt.
Sprid kunskapen så vitt och brett som det bara går, för att så många som möjligt ska få hjälp. Vårt mål är att en dag inte få några träffar alls, att det som står här ska vara överflödigt. Men tills den dagen kommer så fortsätter vi.
Syster & Bror
Tack för tipset om den här sidan (som jag fick via Unni Drougges sida)!
Jag läser och funderar och ibland undrar jag om det är JAG som är den ofriska i den relation jag lever i…
Vad jag helt säkert ser är en man som kanske inte alls är psykopat men som helt klart uppfyller samtliga kriterier för en person med paranoid personlighetsstörning (http://web4health.info/sv/answers/border-paranoid.htm)
men också uppfyller flera av kriterierna för en s k borderlinepersonlighet enligt följande:
http://web4health.info/sv/answers/border-diagn-dsm.htm
Frågan kvarstår dock för mig: Hur gör jag för att komma ur den här relationen med vettet i behåll? Det måste jag lösa själv, men sidor som er sida här är till god hjälp!
Tack!
Comment av Moi — December 30, 2007 @ 10:23 am
Hej Moi! Ja, eftersom det här störda beteendet normaliserats så är det helt klart så att vi måste inte bara lära oss att se det hos andra, utan även hos oss själva.
Vad gäller ditt eget pucko så är det ju bra att du lyckats se vad det handlar om, även om det inte är en psykopat i ditt fall. Men helt oavsett så är det ju dags att fundera på hur du ska ta dig ur det hela, för din egen skull. Det är visserligen du själv som till slut måste ta steget, men det finns hjälp på vägen, och det vi skrivit här är väl förhoppningsvis en liten del i det.
Lycka till!!
Comment av vardagspsykopater — December 30, 2007 @ 11:42 am