Comments on: Hur ska man hantera psykopater? http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/ Just another WordPress weblog Thu, 10 Dec 2009 16:54:51 +0000 http://wordpress.org/?v=1.5.1-alpha by: Eva.J http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-110 Tue, 27 Oct 2009 13:02:24 +0000 http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-110 Brutit upp med min kile igen efter hans nedvärderingar och lögner, så har det pågått i två år, fram och tillbaka. Ber om ursäkt men enbart när jag påpekar vad han sysslar med, ursäkten kan komma efter ett par dagar. Han får raseriutbrott när det inte går hans väg eller så lägger han all skuld på mig även om dte är han som gjort fel. Ljuger och nekar till saker han gjort eller sagt, man blir så förvirrad, han säger en sak och efter ett tag så har han aldrig sagt det, jag har bara misförstått eller inbildat mig. Det har varit fysisk missahandel förut men nu när jag tog tillbaks han var mer psykiskt. Han gullar och ber att få komma tollbaks igen å jag är så rädd att falla dit igen Kämpar och vill inte med rädslan att bli behandlad illa igen. Han går hos en psykolog å vill ha mer hjälp för att det ska funka mellan oss. Han visar hur mycket han älskar mig men bråkar vi om något då blir han iskall eller så få jag all skuld och sen gullar han, vill jag inte gulla med han då blir han sur och säger att jag är en isbit. Förstår inte hur jag kan sakna och älska han fortfarande?? Han har diagnosen borderline men ska det spela någon roll?? Vet inte hur jag ska göra eller tänka längre, saknaden efetr han tar döden på mig. Eftersom han inser sina brister och fel eftersom han pratar öppet om de, kan han inte ändra på det? han säger att han vill jobba på det så allt ska bli bra mellan oss igen. Jag kanske är bara naiv och dum som vill tro det bästa? Älskar han trots allt, han kan vara underbar oxå, så mycket kärlek han kan visa men även ilska och kontroll.... Ibland blir jag rädd men enbart när vi bråkar om något. Han är väldigt manipulativ och ljuger mycket men jag kanske bara inbildar mig? blir inte klok på detta. Känner mig sååååå nere nu, blir galen snart ju ena dagen känner jag mig stark sen kommer ångesten och saknaden som tar över mig. Mest besviken på mig själv att jag tillåtit han komma tillbaks förut och nu får jag lida för det. Gör så ont å han roar sig med andra säkert. Hur kan han säga att han "älskar mig som ingen annan kan" Vad vet han om det som beter sig så illa och vad vet han om hur nästa kille jag träffar i framtiden skulle känna för mig, vad säger att någon annan inte skulle älska mig tom mer än han? om han nu vet vad älska är eller kan känna kärlek. Det är en gåta för mig.... Begriper inte varför man saknar så mycket efter allt han gjort, lögner,manipulation,dupering, kränkningar, helt å håller psykiskt misshandel och en del fysiskt oxå. Jag borde hata han ju!! Så falsk är han, talar om att det är bara tjej kompisar men i själva verket är det tjejer han varit med på ett eller annat sätt. Hur kan han leva med sig själv, inget samvete eller empati vad han utsätter mig för. Å jafg som trott att jag var den enda för han, så fort det tar slut då är han med en ny sen skyller på att hon vara bara en tröst och att det är mig han älskar än och vill dela sitt liv med. Allt är bara ett SPEL känns det som. Känner mig så lurad, ledsen och förtvivlad :( men får skylla mig själv som gått tillbaks och nu får jag lida för det tyvärr. Känner mig så krossad :( Brutit upp med min kile igen efter hans nedvärderingar och lögner, så har det pågått i två år, fram och tillbaka. Ber om ursäkt men enbart när jag påpekar vad han sysslar med, ursäkten kan komma efter ett par dagar. Han får raseriutbrott när det inte går hans väg eller så lägger han all skuld på mig även om dte är han som gjort fel. Ljuger och nekar till saker han gjort eller sagt, man blir så förvirrad, han säger en sak och efter ett tag så har han aldrig sagt det, jag har bara misförstått eller inbildat mig. Det har varit fysisk missahandel förut men nu när jag tog tillbaks han var mer psykiskt. Han gullar och ber att få komma tollbaks igen å jag är så rädd att falla dit igen Kämpar och vill inte med rädslan att bli behandlad illa igen. Han går hos en psykolog å vill ha mer hjälp för att det ska funka mellan oss. Han visar hur mycket han älskar mig men bråkar vi om något då blir han iskall eller så få jag all skuld och sen gullar han, vill jag inte gulla med han då blir han sur och säger att jag är en isbit. Förstår inte hur jag kan sakna och älska han fortfarande?? Han har diagnosen borderline men ska det spela någon roll?? Vet inte hur jag ska göra eller tänka längre, saknaden efetr han tar döden på mig.
Eftersom han inser sina brister och fel eftersom han pratar öppet om de, kan han inte ändra på det? han säger att han vill jobba på det så allt ska bli bra mellan oss igen. Jag kanske är bara naiv och dum som vill tro det bästa? Älskar han trots allt, han kan vara underbar oxå, så mycket kärlek han kan visa men även ilska och kontroll…. Ibland blir jag rädd men enbart när vi bråkar om något. Han är väldigt manipulativ och ljuger mycket men jag kanske bara inbildar mig? blir inte klok på detta.
Känner mig sååååå nere nu, blir galen snart ju ena dagen känner jag mig stark sen kommer ångesten och saknaden som tar över mig. Mest besviken på mig själv att jag tillåtit han komma tillbaks förut och nu får jag lida för det. Gör så ont å han roar sig med andra säkert.
Hur kan han säga att han “älskar mig som ingen annan kan” Vad vet han om det som beter sig så illa och vad vet han om hur nästa kille jag träffar i framtiden skulle känna för mig, vad säger att någon annan inte skulle älska mig tom mer än han? om han nu vet vad älska är eller kan känna kärlek. Det är en gåta för mig….
Begriper inte varför man saknar så mycket efter allt han gjort, lögner,manipulation,dupering, kränkningar, helt å håller psykiskt misshandel och en del fysiskt oxå. Jag borde hata han ju!! Så falsk är han, talar om att det är bara tjej kompisar men i själva verket är det tjejer han varit med på ett eller annat sätt.
Hur kan han leva med sig själv, inget samvete eller empati vad han utsätter mig för. Å jafg som trott att jag var den enda för han, så fort det tar slut då är han med en ny sen skyller på att hon vara bara en tröst och att det är mig han älskar än och vill dela sitt liv med. Allt är bara ett SPEL känns det som.

Känner mig så lurad, ledsen och förtvivlad :( men får skylla mig själv som gått tillbaks och nu får jag lida för det tyvärr.
Känner mig så krossad :(

]]> by: Syster http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-109 Wed, 14 Oct 2009 09:52:08 +0100 http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-109 Filemon, det du beskriver låter som en situation som är jobbig för dig och som du behöver hitta en lösning på. Du beskriver dock inte en situation med en psykopat. Psykopater kännetecknas inte av egna depressioner eller gråt på den ensamma kammaren, det är snarare deras omgivning som reagerar på det viset. Det du beskriver liknar mer en olycklig människa och utan att ställa några diagnoser, sådant ska ske av personer med adekvat utbildning, så kan man tänka sig flera förklaringar till din frus beteende. Psykopater har inte tillgång till ett fullständigt känsloregister och den depressivitet du bekriver passar helt enkelt inte in på en psykopat. Att dra sig undan i avskildhet när man är ett normalt beteende för en deprimerad människa. Jag vill alltså göra dig uppmärksam på att din fru kan ha en behandlingsbar diagnos och borde uppmanas att söka vård. Filemon, det du beskriver låter som en situation som är jobbig för dig och som du behöver hitta en lösning på.
Du beskriver dock inte en situation med en psykopat. Psykopater kännetecknas inte av egna depressioner eller gråt på den ensamma kammaren, det är snarare deras omgivning som reagerar på det viset.
Det du beskriver liknar mer en olycklig människa och utan att ställa några diagnoser, sådant ska ske av personer med adekvat utbildning, så kan man tänka sig flera förklaringar till din frus beteende.
Psykopater har inte tillgång till ett fullständigt känsloregister och den depressivitet du bekriver passar helt enkelt inte in på en psykopat. Att dra sig undan i avskildhet när man är ett normalt beteende för en deprimerad människa.
Jag vill alltså göra dig uppmärksam på att din fru kan ha en behandlingsbar diagnos och borde uppmanas att söka vård.

]]> by: Filemon http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-107 Sun, 11 Oct 2009 17:48:03 +0100 http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-107 Det känns så jobbigt att läsa alla kommentarer. Det stämmer för väl med det jag upplever idag. Har en fv som aldrig ger sig, alltid har förklaringar till sina vredesutbrott och perioder då hon inte vill prata med mig. Varje gång jag konfronterar henne svarar hon bara att hon inte orkar prata, att hon faktiskt har förklarat en gång redan och eftersom jag inte lyssnar så är det ju inte någon mening att prata med mig. Efter det stänger hon in sig i sig själv och gråter och ber mig lämna henne ifred. Efter några timmar eller dagar kan hon börja prata igen och då har hon alltid en förklaring till sitt beteende. Och jag accepterar alltid dessa förklaringar. Hon är mycket uppskattad av alla i vår omgivning och det skulle vara en stor sorg om hon lämnade mig. Fast någonstans vet jag att det är jag som borde lämna henne ... Det känns så jobbigt att läsa alla kommentarer. Det stämmer för väl med det jag upplever idag. Har en fv som aldrig ger sig, alltid har förklaringar till sina vredesutbrott och perioder då hon inte vill prata med mig. Varje gång jag konfronterar henne svarar hon bara att hon inte orkar prata, att hon faktiskt har förklarat en gång redan och eftersom jag inte lyssnar så är det ju inte någon mening att prata med mig. Efter det stänger hon in sig i sig själv och gråter och ber mig lämna henne ifred.
Efter några timmar eller dagar kan hon börja prata igen och då har hon alltid en förklaring till sitt beteende. Och jag accepterar alltid dessa förklaringar.
Hon är mycket uppskattad av alla i vår omgivning och det skulle vara en stor sorg om hon lämnade mig. Fast någonstans vet jag att det är jag som borde lämna henne …

]]> by: Hon http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-106 Sun, 06 Sep 2009 17:43:39 +0100 http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-106 Har levt med en man i 5 år som definitivt har nacissistiska och psykopatiska störningar. När jag gjorde slut gjorde han ett självmordsförsök och la naturligtvis hela skulden på mig. Det året jag nu varit ensam har inte varit lätt. Känslomässig förvirring, flykt från känslorna osv. Dessutom träffade jag nästan omedelbart på en ny man med samma bisarra symptom (sitter och funderar på om det inte kan vara samma man som beskrives i nr 31 ovan då det mesta verkar stämma in). Tagit mig ur detta också och känner mig nu bara tom, utnyttjad, dum, ledsen, arg och besviken. Förstår i efterhand att jag var ett mycket lätt offer, för båda männen men hoppas jag börjar få mer självinsikt, går i samtalsterapi och tror att jag kommer att gå ur det här med hälsan i behåll. Snälla alla som har den här typen av förhållanden...GÅ...och återvänd inte! Det är faktiskt meningen att även vi skall få leva och ha det bra och det finns bra människor...både kvinnor och män! Du 31..hör gärna av dig! Har levt med en man i 5 år som definitivt har nacissistiska och psykopatiska störningar. När jag gjorde slut gjorde han ett självmordsförsök och la naturligtvis hela skulden på mig. Det året jag nu varit ensam har inte varit lätt. Känslomässig förvirring, flykt från känslorna osv. Dessutom träffade jag nästan omedelbart på en ny man med samma bisarra symptom (sitter och funderar på om det inte kan vara samma man som beskrives i nr 31 ovan då det mesta verkar stämma in). Tagit mig ur detta också och känner mig nu bara tom, utnyttjad, dum, ledsen, arg och besviken. Förstår i efterhand att jag var ett mycket lätt offer, för båda männen men hoppas jag börjar få mer självinsikt, går i samtalsterapi och tror att jag kommer att gå ur det här med hälsan i behåll. Snälla alla som har den här typen av förhållanden…GÅ…och återvänd inte! Det är faktiskt meningen att även vi skall få leva och ha det bra och det finns bra människor…både kvinnor och män! Du 31..hör gärna av dig!

]]> by: Just me http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-105 Wed, 27 May 2009 20:00:35 +0100 http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-105 TACK. Detta behövde jag läsa just nu. Alla kommentarer speglar lite olika vinklar av samma mynt. Det känns "skönt" trots tragiken i det hela att andra har klarat samma situation som jag själv står i. TACK. Detta behövde jag läsa just nu. Alla kommentarer speglar lite olika vinklar av samma mynt. Det känns “skönt” trots tragiken i det hela att andra har klarat samma situation som jag själv står i.

]]> by: vardagspsykopater http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-104 Mon, 23 Mar 2009 02:14:34 +0000 http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-104 Markus, bra att du kunde använda informationen för att lösa din situation! Men som du märkt själv så försvinner inte problemet bara för att psykopaten är "ute ur huset". I ditt fall kanske du kan hålla henne borta, men i många andra fall så är det svårare. Så att säga att det bara tar de minuter som behövs för att få ut personen ur huset är en grov förenkling och generalisering. Men du har helt rätt i att a) ta inte en diskussion och b) låt en vän vara med om det underlättar! Markus, bra att du kunde använda informationen för att lösa din situation! Men som du märkt själv så försvinner inte problemet bara för att psykopaten är “ute ur huset”. I ditt fall kanske du kan hålla henne borta, men i många andra fall så är det svårare. Så att säga att det bara tar de minuter som behövs för att få ut personen ur huset är en grov förenkling och generalisering. Men du har helt rätt i att a) ta inte en diskussion och b) låt en vän vara med om det underlättar!

]]> by: Markus http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-103 Sun, 22 Mar 2009 16:33:05 +0000 http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-103 Det är är ett intressant ämne. Själv levde jag med en tjej med dessa drag. Förhållandet kan närmast beskrivas som att drunka där man knappt orkar hålla huvudet över vattenytan för kunna få luft. Vändpunkten var en föreläsning om mäns våld mot kvinnor. Tydligen finns det en gemensam nämnare för alla kvinnor i sådana förhållande. Nämligen frågan "vilket humör kommer han att vara på när jag kommer hem?" Jag hade inga problem att relatera det till min egen situation. Dessutom var det genomgående så att man lyckas aldrig ändra deras beteende. Jag började fatta att min tjej egentligen inte styr mig, jag låter henne styra mig genom dessa härskartekniker. Nästa dag hade jag skola som vanligt men det uppstod diskutioner i klassrummet och jag blev 20 minuter sen hem. Väl hemma väntade en vansinnig flickvän som väntade mig hem kl 16 och inte 16.20. Därför fick man redogöra för varför man var sen, vilka man pratat med och vad som sagts och varför jag inte kunde gå därifrån. Det tog 5 minuter att förklara mig, sen tog det ytterligare 5 minuter att säga vad jag hört på föreläsning om våld, vad hon har utsatt mig för under större delen av vårt förhållande och att hon kunde packa sina saker och försvinna. Hennes "kontroll" över mig försvann i det lilla ögonblicket. Än idag 3 år senare försöker hon återta kontrollen men idag skrattar jag bara åt henne. Till alla som lever i såna här förhållanden. ni behöver bara hålla ut de få minuter det tar att säga att det över och aldrig nånsin gå in i diskution om det, låt en vän vara med om det underlättar. Lycka till Det är är ett intressant ämne. Själv levde jag med en tjej med dessa drag. Förhållandet kan närmast beskrivas som att drunka där man knappt orkar hålla huvudet över vattenytan för kunna få luft. Vändpunkten var en föreläsning om mäns våld mot kvinnor. Tydligen finns det en gemensam nämnare för alla kvinnor i sådana förhållande. Nämligen frågan “vilket humör kommer han att vara på när jag kommer hem?” Jag hade inga problem att relatera det till min egen situation. Dessutom var det genomgående så att man lyckas aldrig ändra deras beteende. Jag började fatta att min tjej egentligen inte styr mig, jag låter henne styra mig genom dessa härskartekniker. Nästa dag hade jag skola som vanligt men det uppstod diskutioner i klassrummet och jag blev 20 minuter sen hem. Väl hemma väntade en vansinnig flickvän som väntade mig hem kl 16 och inte 16.20. Därför fick man redogöra för varför man var sen, vilka man pratat med och vad som sagts och varför jag inte kunde gå därifrån. Det tog 5 minuter att förklara mig, sen tog det ytterligare 5 minuter att säga vad jag hört på föreläsning om våld, vad hon har utsatt mig för under större delen av vårt förhållande och att hon kunde packa sina saker och försvinna. Hennes “kontroll” över mig försvann i det lilla ögonblicket. Än idag 3 år senare försöker hon återta kontrollen men idag skrattar jag bara åt henne. Till alla som lever i såna här förhållanden. ni behöver bara hålla ut de få minuter det tar att säga att det över och aldrig nånsin gå in i diskution om det, låt en vän vara med om det underlättar. Lycka till

]]> by: curioso http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-96 Wed, 24 Dec 2008 00:03:58 +0000 http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-96 Det vore väldigt bra om ni ville ta upp chefer som är psykopatiska. Har aldrig använt ordet om någon men nu är det ett faktum. Vi har en sådan och jag är inte första offret. Tydligen är de överrepresenterade i maktpositioner... Det vore väldigt bra om ni ville ta upp chefer som är psykopatiska. Har aldrig använt ordet om någon men nu är det ett faktum. Vi har en sådan och jag är inte första offret. Tydligen är de överrepresenterade i maktpositioner…

]]> by: Peter E http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-95 Mon, 22 Dec 2008 05:30:07 +0000 http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-95 Tack för en mycket intressant artikel och man kan ju fundera på om det bara är män som visar denna typ av beteende. Jag har en chef som tydligt visar dessa beteenden, charmig, intelligent, ta åt sig äran, tystnad, otydlighet, ja allt ni kan tänka er och han har en hög position i ett börsnoterat företag. Jag tar nog rådet att försöka komma ifrån honom, då livet och hälsan är mer värt en fajten med honom. Tack för en mycket intressant artikel och man kan ju fundera på om det bara är män som visar denna typ av beteende. Jag har en chef som tydligt visar dessa beteenden, charmig, intelligent, ta åt sig äran, tystnad, otydlighet, ja allt ni kan tänka er och han har en hög position i ett börsnoterat företag. Jag tar nog rådet att försöka komma ifrån honom, då livet och hälsan är mer värt en fajten med honom.

]]> by: zanna http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-94 Mon, 24 Nov 2008 21:32:15 +0000 http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/#comment-94 Mycket, mycket intresant text.. jag har varit utsatt för en psykopat i hela mitt unga liv och försöker fortfarande repa upp mig.. han fick mig att skära sönder mina armar.. jag va för "stolt" för att ta benen på ryggen och springa jag har altid varit en stark personlighet men ingenting jämnfört med honom.. jag ångrar att jag inte gjorde det.. det kunde ha räddat mitt liv Mycket, mycket intresant text..
jag har varit utsatt för en psykopat i hela mitt unga liv och försöker fortfarande repa upp mig..
han fick mig att skära sönder mina armar..
jag va för “stolt” för att ta benen på ryggen och springa jag har altid varit en stark personlighet men ingenting jämnfört med honom..
jag ångrar att jag inte gjorde det..

det kunde ha räddat mitt liv

]]>