Hur ska man hantera psykopater?
Det bästa sättet att förhålla sig till en psykopat är oftast att vara så långt bort från denne som möjligt. Men eftersom de är så pass många kan det vara svårt att komma undan. Hur ska man göra då? Vilka metoder kan man använda sig av för att skydda sig själv? Det finns som tur är en hel del bra tips i George Simon’s bok "In Sheep’s Clothing". Dessa lyder som följer (min översättning till svenska):
Gör dig av med felaktiga uppfattningar
Dolt aggressiva personer är ofta så bra på det de gör att de inte behöver vår hjälp att förblinda oss själva. Men flera av våra förutfattade meningar om den mänskliga naturen ökar risken för att bli manipulerad och utnyttjad. Den i särklass största missuppfattningen är att alla i grunden är likadana. Aggressiva personer är mycket annorlunda än de flesta av oss. De tänker inte som vi gör och delar inte vår bild av världen. De påverkas och motiveras inte av samma saker som vi. Faktum är att det mesta vi har blivit lärda om hur de flesta människor fungerar inte stämmer på aggressiva personer.Bli bättre på att bedöma personer
Den som vill bli bra på att undvika att bli offer behöver lära sig att identifiera de i sitt liv som har aggressiva och dolt aggressiva personligheter. Det är inte nödvändigt att genomföra en sofistikerad klinisk analys för att få en känsla av någons grundläggande karaktär. Som Jesus sa: "By their fruits you shall know them" (eller "if it walks like a duck and talks like a duck").
Det sätt som de konsekvent behandlar andra på definierar dolt aggressiva personligheter. Så om du har att göra med en person som alltid måste ha saker på sitt sätt, som alltid måste "vinna", alltid vill ha övertaget, aldrig klarar av ett nej, och så vidare, så kan du med stor säkerhet anta att du har att göra med en klart aggressiv person. Om du har att göra med en person som sällan ger ett rakt svar till en rak fråga, alltid ger ursäkter för dåligt beteende, försöker att få dig att känna dig skyldig, försöker få dig på defensiven, etc., kan du anta att du har att göra med en dolt aggressiv person.Lär känna dig själv bättre
En manipulatörs verkliga övertag är att känna sitt offers personlighet så väl att han vet hur denne kommer att reagera mot de taktiker han tar till. Han kanske vet att offret kan tvivla på sig själv, köpa ursäkterna, tveka att påpeka onda avsikter hos manipulatören, etc. Han kanske vet hur samvetsfylld offret är och hur effektivt skamkänslor kan användas för att få offret att backa. Manipulatörer tar ofta tid på sig att ta reda på dessa svagheter hos sina offer.
Om en manipulatör får övertag genom vad de vet om dig är det rimligt att anta att ju mer du känner till om dig själv och ju mer du jobbar för att komma över dina egna svagheter, ju mer övertag får du själv när du ska handskas med manipulatörer. När du tittar på dig själv kan du leta efter följande saker:Även om du inte är i ett förhållande med en manipulatör så är det nyttigt att identifiera och arbeta med de ovan beskrivna karaktärsdragen. Men om du är i ett sånt förhållande är det en direkt fara för dig själv att inte göra det.
- Naivitet. Du kanske är en av dem som tycker det är svårt att acceptera att det faktiskt finns de som är så listiga, oärliga och hänsynslösa som din magkänsla säger dig. Du kanske till och med har lätt för att bli "neurotiskt" förnekande. Om det är så, att även om du konfronteras med mängder med bevis för att du har att göra med en hänsynslös person, så vägrar du tro på det, och går motvilligt med på det först när du blivit utsatt för åtskilla angrepp.
- Överdriven samvetskänsla. Fråga dig själv om du är en av de som är mycket hårdare mot dig själv än andra. Du kanske är den sortens person som är alltför villig att tro på manipulatören. När de gör något som skadar dig är du kanske lite för snabb på att se deras synvinkel och alltför villig att lägga skulden på dig själv.
- Låg självkänsla. Du kanske är en av de personer som tvivlar för mycket på dig själv och är kroniskt osäker på om du har rätt att kräva att dina egna behov blir uppfyllda. Du kanske saknar tro på din egen kapacitet att klara konflikter och lösa dem på ett effektivt sätt. Om det är så är det troligt att du ger upp en kamp för tidigt och går förmodligen även på defensiven när du bemöts av en aggressiv person.
- Överintellektualisering. Du kanske är en av de som försöker alldeles för mycket att förstå vad som händer. Om du även är en av de som tror att människor bara gör andra illa när det finns en rimlig och förklarlig anledning kanske du inbillar dig själv att det räcker med att hitta och förstå anledningen till manipulatörens beteende för att allt ska bli bra. Ibland, genom att vara alltför fokuserad på att hitta de möjliga anledningarna till ett visst beteende, kan du vara alltför benägen att förlåta det. Och ibland kanske du blir så uppfylld av behovet att förstå vad som pågår att du missar att den andre bara helt enkelt slåss för att få ett övertag över dig, och att du istället borde ägna dig åt att ta de steg som behövs för att skydda och stärka dig själv. Om du gärna överintellektualiserar är det troligt att du har svårt att acceptera den enkla filosofin att det finns de här i världen som slåss alltför mycket, och med fula medel, av ingen annan anledning än att få det de vill ha.
- Känslomässigt beroende. Du kanske är undergiven och har djup rädsla för självständighet och autonomi. Du kanske är den typen som är attraherad av någon som verkar vara ha starkt självförtroende och är självständig, men som i själva verket har en dolt aggressiv personlighet. När du har hamnat i ett förhållande med dessa låter du ofta dessa köra över dig av rädsla för att du ska bli "övergiven" helt och hållet. Ju mer känslomässigt beroende du är till den andre, ju mer sårbar är du för att bli utnyttjad och manipulerad.
Att veta vad du kan förvänta dig och vad du kan göra
Du kan förvänta dig att manipulatörer kommer att göra vad som helst för att få övertag över dig. Lär dig alla taktiker som ett rinnande vatten. Benämn dem direkt när du ser dem framför dig. Oavsett vilka taktiker en manipulatör använder sig av, kom ihåg denna fundamentala regel: låt dig inte skakas av själva taktikerna. Förstärk tanken hos dig själv att manipulatören bara slåss för någonting. Svara sedan enbart utifrån vad du har rätt till eller behöver. Reagera inte instinktivt och defensivt på vad de gör. Bibehåll din egen oberoende ståndpunkt.
En mamma beskrev hur dum hon kände sig efter att hennes son hade lyckats manipulera henne till att ta tillbaka en konsekvens för hans oansvariga beteende i skolan. När han sa "Jag klara inte mer!" och "Kanske jag bara ska gå iväg!" (spela offer och utfärda ett dolt hot), tänkte hon för sig själv: "Han är mer ledsen än jag trodde. Är det jag som är dum? Kanske jag borde ta tillbaka det." Hon tänkte inte: "Han slåss för att behålla sin frihet. Han låtsas vara ledsen och försöker skrämmas."Undvik omöjliga kamper
Människor som blir offer för manipulatörer är ofta alltför förvillade, frustrerade och deprimerade för att tänka klart och rationellt. Depressionen de känner är ett resultat av samma beteende som jag tror är en signifikant faktor i de flesta depressioner. Det vill säga, när vi fortsätter en kamp som vi omöjligen kan vinna infinner sig en känsla av maktlöshet och hopplöshet som till slut resulterar i en depression. Det "förlorade slaget" som offer för manipulatörer ofta ger sig i kast med är att försöka få manipulatören att ändra sig. De fastnar i fällan att ideligen försöka komma på vad de ska säga eller göra för att få manipulatören att ändra sig. De investerar en avsevärd mängd energi på att försöka få något att hända som inte kan hända. Detta leder till slut till ilska, frustration, en känsla av hjälplöshet, och depression. När en person väl har blivit deprimerad har denne inte tillräcklig närvaro för att kunna stå upp för sig själv.Lägg din kraft där makten finns
Som tidigare nämnt är det omöjligt att ändra någon annans beteende, så att investera tid och kraft på att försöka få någon annan att ändra sig är ett hopplöst uppdrag. Att göra framsteg i konflikter med aggressiva och dolt aggressiva personer (eller, för den delen, vem som helst) kan bara ske om vi är villiga att investera vår tid och kraft där den har obestridbar styrka: vårt eget beteende. Det är dessutom uppmuntrande och bra för självförtroendet att investera i något som du med all säkerhet kommer att lyckas med.
Det är svårt för vissa människor att acceptera tanken på att de måste förändra sitt eget beteende för att förbättra sitt förhållande till en manipulatör.
Generellt sett är personer som har blivit offer för dolt aggressiva personer känslomässigt tömda och har en hel del agg mot dessa. De tycker inte särskilt mycket om tanken på att det är sig själva som de måste ändra på. De vill att manipulatören ska få jobba som omväxling och få "betala" för sitt dåliga beteende. Bara när de börjar uppleva de första små segrarna som kommer från att de själva börjar agera på ett mer effektivt sätt kan de uppskatta att de investerar i det enda ställe de har absolut makt - sitt eget beteende.
Att förhålla sig till dolt aggressiva personer är aldrig enkelt. Men det finns en del generella regler som, om de följs, kan göra livet med dem mycket enklare. Dessa verktyg för personlig förstärkning kan hjälpa vem som helst att förstärka sin position i förhållanden med andra människor. De är som följer:
- Acceptera inga ursäkter
Gå inte på de många anledningar (rationaliseringar) som någon anger för sitt aggressiva eller dolt aggressiva beteende. Om någons beteende är fel är anledningen som erbjuds irrelevant. Målet helgar aldrig medlen. Acceptera inte de "förklaringar" du får för ett visst beteende oavsett hur rimliga eller troliga de verkar vara. Kom alltid ihåg att en person som försöker erbjuda en förklaring försöker bibehålla en position som denne kan backa ur. Från den allra första stunden de börjar med sina "förklaringar" försöker de bara undvika dig och få dig att vika istället.
Konfrontera felaktigt beteende direkt och ge det dess rätta namn. Låt manipulatören veta att även om du respekterar dennes rätt att slåss för att få dig att acceptera dennes beteende kommer du inte att låta dig påverkar och du kommer heller inte att acceptera de undanflykter som denne erbjuder.- Bedöm handlingar, inte avsikter
Försök aldrig att "tankeläsa" eller gissa varför någon gör något, speciellt inte om de gör något felaktigt. Det finns inget sätt för dig att veta, och det är i vilket fall som helst irrelevant. Att försöka förstå vad som pågår i en aggressiv persons sinne är ett bra sätt att komma ifrån det egentliga ämnet. Bedöm beteendet. Om det någon gör är skadligt, se upp med detta och hantera det.- Var ärlig mot dig själv
Känn till och erkänn dina egna motiv. Var säker på vad dina egentligen behov är i en given situation. Det är tillräckligt illa att du aldrig kan vara säker på vad en manipulatör tänker på. Men att ljuga för dig själv om dina egna behov och krav kan få dig i en verklig knipa.- Sätt dina egna gränser
För att bli mer säker i relationer med andra behöver du sätta två sorters gränser vad gäller beteende. Först måste du bestämma dig för vad för sorts beteende du accepterar från någon annan innan du tar till motmedel och bestämmer dig för att avsluta interaktionen. För det andra måste du bestämma dig för vilka handlingar du är villig och kapabel att ta till för att ta hand om dig själv.- Ställ direkta frågor
När du frågar om något så var tydlig med vad du vill. Använd "Jag"-formuleringar. Undvik generaliseringar. Var specifik med vad det är du tycker illa om, förväntar dig eller vill ha från den andra personen. Använd fraser som "Jag vill att du ska…" eller "Jag vill inte du ska … längre".
Att ställa direkta frågor har två fördelar. För det första ger det manipulatören mindre spelrum att förvanska vad det är du vill eller förväntar dig av dem. För det andra, om du inte får ett direkt och rimligt svar till din direkta och rimliga frågan vet du direkt att manipulatören försöker kämpa mot dig, har ingen avsikt att samarbeta, eller letar efter något annat sätt att komma runt dig. Detta ger dig mycket värdefull information för att planera ditt nästa drag.- Begär direkta svar
När du inte får ett klart och direkt svar, fråga igen. Gör inte detta på ett hotfullt eller uppretat sätt, utan förklara på ett tydligt sätt att frågan du ställde var viktig och förtjänar ett bra svar. De flesta direkta och rimliga frågorna kan svaras med ett direkt svar. Om du får mer än det, mindre än det, eller någonting helt annat, kan du anta, åtminstone till viss grad, att någon försöker manipulera dig.- När du ställs mot aggressivt beteende, håll den aggressive ansvarig
Om du konfronterar en aggressiv person om dennes otillbörliga beteende, se till att hålla fokus på det de gjorde för att skada, oavsett vilka förledningstaktiker denne tar till för att få dig ur balans. Fråga vad denne tänker göra för att förbättra sitt beteende. Oavsett hur de försöker slingra sig ur situationen, oavsett vilka rationaliseringar de tar till, låt dem inte komma undan. Acceptera inga försök att skylla på någon annan eller undvikande av ansvar för det som hänt. Om de inte svarar direkt angående de problem som du tar upp, tveka inte att ta upp frågan igen. Detta behöver göras utan att lägga skam på den andre, och utan att vara hotfull eller provokativ, från din sida. Se till att hålla fokus på beteendet som den aggressive måste ändra på.- När du konfronterar, undvik sarkasm, hotfullhet, och nedvärderingar
Aggressiva personligheter letar alltid efter anledningar och ursäkter att starta krig. De kommer att uppfatta varje "attack" mot deras självbild som den enda anledning de behöver. Attackera deras karaktär "inbjuder" dem att ta till sina favorittaktiker såsom förnekande, selektiv uppmärksamhet och att skylla på andra. Backa aldrig från en nödvändig konfrontation, men var säker på att du gör det på ett uppriktigt men icke-aggressivt sätt. Fokusera enbart på det felaktiga beteendet hos den aggressive personen. Ett konfronterande utan nedvärdering är inte bara en konst utan en nödvändig färdighet för att kunna effektivt hantera manipulatörer.- Undvik att vara hotfull
Att vara hotfull är alltid ett försök att manipulera andra för att få dem att ändra sitt beteende utan att behöva göra ändringar själv. Hota aldrig. Handla bara. Var noga med att inte vara aggressiv tillbaka. Gör bara det du måste för att skydda dig själv och se efter dina egna behov.- Tala för dig själv
Använda "Jag"-formuleringar och försök inte tala för alla andra. Att använda "andra" som ett sätt att motivera din ståndpunkt visar bara din egen osäkerhet. Hantera din "opponent" på tu man hand. Ha modet att stå upp för det du vill ha på ett rättframt sätt.- Håll dig till nuet
Fokusera på det nuvarande problemet. Ta inte upp gamla problem och spekulera inte om framtiden. Låt inte den aggressive personens förvillande taktiker förleda dig från vad som är fel med vad denne gör just nu.- Gör rimliga överenskommelser
Gör överenskommelser som är tillräckliga, pålitliga, verifierbara och genomförbara. Var lika beredd att göra din del av avtalet som du begär att den andre parten ska genomföra sin del. Var noga med att inte lova något du inte kan hålla och fråga inte om något som det inte är troligt att du kan få eller som det är troligt att den andre kommer att lyckas undvika.
När du förhandlar med en aggressiv person, försök att föreslå så många "Win-Win" scenarior som möjligt. Att göra detta är extremt viktigt och kräver kreativitet och en speciell inställning. Det är förmodligen en av de viktigaste verktygen för att stärka sig själv eftersom det använder sig av den aggressive personens behov av att vinna.
Från den aggressives synvinkel finns det bara fyra olika sätt som ni kan interagera på. Den första är att de vinner och du förlorar. Detta är det scenario de helst vill se. Det andra är att du vinner och de förlorar. Detta är den situation de avskyr och kommer att kämpa hårdast för att undvika. Den tredje är att ni båda förlorar. Aggressiva personer avskyr att förlora så mycket att om det är uppenbart för dem att de kommer att förlora gör de allt för att se till att även du kommer att förlora. Hur knasigt det än kan verka är detta det som alltför ofta leder till ett mord-självmords-scenario i extremt konfliktfulla förhållanden. Det fjärde scenariot är att ni båda vinner. Detta är inte lika bra som det första scenariot för den aggresive personen, men kan vara acceptabelt.
Kom ihåg att den aggressive personen förmodligen kommer att göra i princip vad som helst för att undvika att förlora. Efter att ha satt några grundprinciper som gör att den aggressiv kan få åtminstone något som denne vill ha är du i princip klar. Att komma på och föreslå så många sätt som möjligt som gör att ni båda får ut någonting av det hela öppnar dörren till färre konflikter i relationer med både aggressiva och dolt aggresiva personer.- Var beredd att ta konsekvenser
Var alltid medveten om den dolt aggressives behov av att vinna. Detta betyder att om de, av någon anledning, känner sig slagna är det troligt att de försöker vad som helst för att återfå kontrollen och en känsla av dominans. Det är viktigt att vara förberedd på detta och agera därefter.
Ett sätt att förbereda sig för konsekvenserna är att förutse dem. Gör ett rimligt antagande om vad den dolt aggressive kan tänkas göra. Ett annat sätt att förbereda sig är att ha ett starkt stöd hos andra. Det finns säkerhet i att vara många.- Agera snabbt
Ett tåg utan bromsar som rullar nerför en sluttning är enklast att stoppa precis när det börjat rulla. Aggressiva personer av alla sorter saknar helt och hållet "bromsar". När de väl satt igång är det svårt att stoppa dem. Om du ska ha någon chans att hantera dem på ett bra sätt, få något som helst positivt resultat, gäller det att agera så fort du ser att de rör på sig. Var beredd att konfrontera och besvara en taktik så fort du ser den. Agera snabbt för att undvika underläge och bibehålla jämvikten. Du kommer att visa manipulatören att du är någon att räkna med.Även om du förstår och lever efter alla regler för att effektivt hantera manipulatörer är livet med dem aldrig enkelt. Men det kan bli mer uthärdligt och du kan minska dina risker att bli ett offer om du är medveten om hur de egentligen är, vad du kan vänta dig från dem, och hur du kan hjälpa dig själv.
De tips som Simon beskriver ovan är oerhört viktiga att ta till sig, och kan för den som är fast i en relation med en manipulativ person vara absolut kritiskt för den egna överlevnaden. Eftersom psykopater och andra manipulativa personer kommer att ta till vilka taktiker som helst för att få dig ur balans gäller det att vara väl förberedd, och inte ta efter deras beteende och svara med samma mynt. Att kunna alla taktiker, och att veta hur man ska känna igen både den andres och sitt eget beteende, är en stor hjälp.
Den här texten kommer från och med nu bli min bibel! Tack så jättemycket för stora klokord och raka instruktioner och hänvisningar.
Comment av Agnes — January 25, 2007 @ 11:33 am
Tackar! Vi hoppas att det ska vara en nyttig referens som kan användas i många olika situationer. Att få en förklaring som inte beskriver psykopater som man får intrycket av i tidningar och filmer tror vi är nödvändigt. Att sedan inte bara förstå vad psykopati är, utan hur man kan göra för att underlätta för sig själv i relationer med dessa, är ännu ett steg för att få ett bättre liv.
Comment av Bror — January 25, 2007 @ 5:23 pm
Jag vill tillägga att det aldrig aldrig aldrig går att “vinna” mot en psykopat. Enligt min erfarenhet måste man skära av, stänga ute, isolera, ta bort alla möjligheter för psykopaten att ta kontakt och därmed utöva sina manipulationer. Först då blir man fri. Jag kan acceptera och uppskatta verktygen som beskrivs om man kanske har en situation där man MÅSTE samarbeta med en manipulerande person, men annars är mitt tips att lägga benen på ryggen och dra, ju fortare desto bättre.
Comment av Anonym — February 7, 2007 @ 4:16 pm
Jag instämmer helt med kommentar nr 3 Anonym 7 februari 2007. Man har inte ett liv till priset av att deala eller på något sätt försöka skapa en dialog med en manipulatör/psykopat. Livet är till för att levas inte för att föra ett krig med sina medmänniskor. Jag begriper att man i vissa perioder av livet är tvungen att försöka hantera situationer som uppstår i umgänget med en psykopat. Men, finns det andra möjligheter - ta dessa!
Inez B
Comment av Inez B — March 9, 2007 @ 7:17 pm
Ja herregud vad ska man säga, har setat och läst i över en timme fram och tillbaka och insett att alla mina nära och kära hde rätt. Är glad att jag kom därifrån levande…
Katarina
Comment av Katarina — April 3, 2007 @ 6:46 am
Ja herregud vad ska man säga.. har setat och läst i över en timme fram och tillbaka och insett att alla mina nära och kära hade rätt. Är glad att jag kom därifrån med livet i behåll. Jättebra skrivet.
Katarina
Comment av Katarina — April 3, 2007 @ 6:49 am
Så enormt glad att jag hittade denna sida. Känner mig stärkt och nästan gråtfärdig för att jag känner igen min egen situation med min sambo så väl. Efter 5 år är jag en skugga av mitt forna jag och håller för fullt på att bygga mig och få in i mitt medvetande att jag måste bort från honom NU! Har själv genomgått alla faser, ramplat i alla fällor och resultatet är att jag skadat mig själv. Instämmer med tidigare inlägg, detta ska bli min bibel. Tack!
Comment av Anonym — April 11, 2007 @ 1:44 pm
Snälla, fortsätt att skriva på denna blogg. Hjälper mig så oerhört då jag sitter mitt i smeten just nu och bara skriker på hjälp!
Läser den flera gånger varje dag för att förstå och samla styrka. Tack, tack, tack…
Comment av Anonym — April 13, 2007 @ 9:37 am
Håller bara med dej “Syster” trots en större skuld till banken så ser jag det som att jag fick köpa mej fri,jag kom ju iallafall ur det levande,efter snart 2års frihet kan jag ibland ändå inte låta bli att förundras över vad som hände?!
Comment av Anonym — April 14, 2007 @ 7:12 am
Läser dina texter om vardagspsykopati med stigande intresse … det är som om du skriver om min pappa! Jag bröt helt med honom för fyra år sedan, när jag var 37 år. Jag uppfyller hela listan med de saker du räknar upp i egenskaper man ska vara vaksam på hos sig själv, samt lära känna för att undvika att utnyttjas av en psykopat. Allt faller på plats! TACK för att du skrivit dessa rader! Jag är så glad att jag “ramlade” över dem!
/Annika - dotter till en psykopat
Comment av Annika — May 20, 2007 @ 9:05 pm
ja jag vte fortfarande inte om min man kan räknas som en aggresiv person, samtidigt så är han aggresiv när han bli arg riktigt agressiv så att mina barn gråter och skriker , jag bli väldig rädd och försöker gå iväg för att han ska lunga ner sig och sen får jag skuldkänslor för han säger att det är mitt fel att han blir så arg men även om det är mitt fel borde han inte betersig så aggressivt, där för tror jag att jag har en lång väg att gå för att först måste jag få ett klart bild av situationen för jag vet inte var jag befinner mig, men den här hemsidan har hjälpt mig att inse vad som är verklighet, tack för det.
Comment av Anonym — May 24, 2007 @ 8:21 am
Ja visst är det fruktansvärt att sånt finns.Jag är både dotter och sambo till psykopat. Och saker har börjat gå upp för mig ordentligt nu. Jag har tre små barn med denna psykopat som vill ständigt få mig att tro att det är mig det är fel på. och som dotter till en medberoende mamma och en psykopat till pappa är jag jävligt känslig. men jag har tre barn, som jag vill slipper sånt. Jag såg inte allt först och det känns som allt har eskalerat också, men jag har börjat dra egna gränser. jag hoppas att jag och mina tre soner kommer att klara att ta oss ur det här och kunna ha en stabil tillvaro. Utan detta ständiga ovisshet och osäkerhet som min nu fullt utvecklade psykopat till sambo ständigt skapar. jag är också mycket tacksam att denna hemsida finns. Vi som tampas med psykopater behöver all hjälp vi kan få.
Justiina
Comment av Anonym — June 17, 2007 @ 3:12 pm
Instämmer med föregående, denna sida är mycket värdefull. Har sträckläst informationen och förstår att jag sitter i ett sådant förhållande. Jag undrar bara hur man gör för att släppa det känslomässiga bandet till personen ifråga. Har insett att jag utnyttjas av en ‘manipulatör’, som troligen också kvalificerar som ‘dolt aggressiv’, men har starka känslor som tar över mitt intellekt. Hur bryter man utan att bryta ihop själv?
Comment av Anonym — July 3, 2007 @ 3:43 pm
Jag är skakad!! Kan inte tacka nog, uttrycka tillräckligt för att rätt kunna förklara hur skönt det kändes att läsa denna sida.
Har just i dagarna fått dra i bromsen vad det gäller en person i min omgivning. Den saken att han tidigare har pratat om sina psykopatiska tentenser och hur han har gjort med andra i sin omgivning gjorde att jag letade upp den här sidan. Trodde i min naiva fantasi att verkliga psykopater inte är medvetna om sig själv på det sättet, men om jag utgår från alla punkter som är beskrivna ovan så finns samtiligt med i hur han beteer sig och hur jag har spelat med. TROTS att jag redan besitter en hel del av de färdigheter för att INTE manipuleras med så lät jag mig drivas in en bit på hans väg. Men kanske min klarsynthet och min livserfarenhet har hjälpt mig. Såååå mycket jag har kvar att lära… oj oj.. TACK igen!!!
Det här var i särklass något av det mest relevanta jag någonsin läst!!!
Comment av Anonym — July 18, 2007 @ 1:40 pm
Ett 20 årigt äktenskap tog slut och ett år av hårt jobb att bli avprogramerad, känner mig som en herrgårdsost fylld av hål Min man min kärlek vem var du .. jag trodde ju att det var jag som var den felande länken. Hur mlkt har jag inte skyddat har nog en magister examen i hans känslor och beetende och ursäkter. Träffade Ingela Roos som skrivit boken energitjuvar för att få en förståelse av vad jag varit med om( en gång i veckan, under hösten). Största jobbet är att känslomässigt bli av med bindningarna och tron att jag skulle kunna förändra om jag bara ändrade mig.. intellektuellt fattar jag ju att det inte går att leva ett rikt liv med en psykopat /energitjuv men känslomässigt…..
Ett tolvstegsprogram för oss som blivt/låtit oss bli medberoende i deras dårskap hade jag behövt. Först dom sista veckorna vaknar jag fri i från att tänka på honom. FAttar ni ETT år har det tagit!!! Mitt framgångskonceptet måste ha varit i sommar och tillslut att jag inte träffat honomn under semsetern. Så mitt enfaldiga tips KAPA ALLT OCH SPRING, SPRING SPRING vad ditt liv är värt!!!!!!!!!! Och kom inte med några bortförklaringar så som jag har haft som en favorit replik under året.. -ja men barnen då….. dom klarar sig tom bättre utan en psykopat i vardagen
Comment av Anonym — July 28, 2007 @ 6:55 pm
Jag har läst detta med intresse och råden som ges är något som man borde lägga på minnet. Har själv befunnit mig i en relation med en personlighetstyp som i stora drag passar in på de ovan nämnda (och tidigare) punkterna. Dessvärre har jag inte lämnat det bakom mig, anklagelserna, subtila ultimatum och hot, det snabbt skiftande humöret, teatraliska utspel, förnedring och projektion, disskusioner som är monologer istället för dialoger. Det sätter sina spår, och man börjar tvivla på sin egen förmåga och mentala hälsa. Jag gick till mina vänner och pratade öppet om det, de såg något som jag inte gjorde. Tyvärr tog det tid för mig att inse och acceptera det. Jag tog ett beslut och bröt kontakten helt, rakt av.
Comment av Anonym — August 24, 2007 @ 6:24 am
Ja- det gör ont när man blir varse! Jag är lättad men känner ett stort obehag inför tanken på att min dotters pappa är psykopat.Jag är säker nu efter snart 4 år fri. Min pappa var säker redan vid uppbrottet,han sa direkt att mitt ex. var psykopat. Jag var sambo med honom i 4½ år och terroriserades på alla ovan beskrivna sätt. Manipulation, okvädningsord och aggressivt beteende. Nu är jag lycklig ihop med en annan man men måste ju varje vecka veta att min dotter som bor halva tiden hos sin pappa ska växa upp med en pappa som är psykopat.
Jag har läst om alla sätt att hantera en psykopat, och jag är evigt tacksam att jag hittat hit!! Jag har märkt att av win-win-taktiken fungerar!! Tack och lov för att det finns sätt att hantera dessa psykopater, för jag är ju tvungen att ha honom som ett inslag i mitt liv i 12 år till, då min dotter blir 18. Jag ska se det som min livsuppgift att min dotter får veta om och får lära sig om sin pappas mentala ohälsa. Jag kommer att skriva ner alla mina upplevelser och mina slutsatser för henne att läsa då tiden är inne. Jag hoppas evinnerligt mycket att hon inte far illa av att växa upp halva tiden med honom.
Nu är jag stark, fri och lycklig!! Jag tog mig ur- Jag önskar att alla ni andra som drabbas tar er ur!!
Comment av Anonym — August 27, 2007 @ 3:00 pm
För snart två år sedan bröt “min” psykopat med mig. Då hade jag ännu inte förstått vem han var trots alla tecken och även varningar från andra. Vi var och är arbetskamrater och hade en nära relation. Jag trodde att framtiden var vår bara hans trassliga seperation från fru nr två hade lagt sig. Jag bara mådde sämre och sämre och trodde att allt skulle lösa sig bara han fick det lugnt runt sig. Jag trodde blint på att hon var skurken i dramat då hon flyttat från honom hastigt ett år tidigare och han “förstod ingenting” - stackarn. Då senaste ex-frun träffade en ny man med god ekonomi och flyttade hem till honom så vaknade alla demoner i “min psykopat”. Han sökte en kvinna på nätet och fick napp. Här bör det tilläggas att hans ekonomi var körd i botten trots att han som akademiker har en hög lön (ex-fruns fel förståss). Den nyfunna kvinnan är “rätt” på alla sätt enligt ovan. Dessutom har hon väldigt mycket pengar. Under de fyra månader han etablerade en relation med henne intensifierade han samtidigt vår relation och jag trodde att tiden vad inne för vår förening. Jag upptäcker ett sugmärke på hans hals - och katastrofen är ett faktum. Från den dagen slutade jag existera för honom - han vägrade prata med mig över huvud taget och han förnekade att det hade funnits något vi. Två månader senare gifte han sig med henne och hon satte sina pengar i hans hus - i om- och tillbyggnad enligt de planer han och fru nr två haft. Vid den här tiden lämnar också en grupp kolleger till honom in en allvarlig skrivelse mot honom, bla om misstänkt förskingring. Givetvis blåneckade han till allt. Både anklagelser och till att han och jag hade haft något med varandra att göra - på jobb vill säga. Fru nr tre vet inget om anklagelserna och hon är vansinnigt svartsjuk på mig????
Det har nu gått snart två år, två tidvis hemska år. Jag har varit djupt ner på botten. Det har funnits dagar när jag önskat att jag haft modet att ta livet av mig för att bli av med smärtan. Men som tur är, är jag feg. Den här upplevelsen har fått mig att vakna. Jag har fått lära känna mig själv med alla dessa känslor som jag inte trodde fanns hos mig. Hat, avund, missunsamhet och hundra negativa känslor till. Jag har konfronterat min livslögn. Jag har fått se min dåliga självkänsla och fått en chans att arbeta med den.
Han kom undan med anklagelserna på jobb - det fanns inga klara bevis. Jag möter honom ofta men har kommit så långt att det bekommer mig väldigt lite. Min strategi är att inte ha med honom att göra över huvudtaget. Detta har jag klart talat om för honom och för vår gemensamme chef som är förstående.
I dagsläget är jag så otroligt tacksam att jag kom så lindrigt undan som jag gjort. Hans nuvarande fru snokar runt omkring mig då och då = han håller svartsjukan vid liv. På jobb “förstår han ingenting” om varför jag inte vill ha med honom att göra.
Jag har fått en ny styrka och ser ljust på framtiden. Jag har fortfarande dagar då bitterheten tar över men det är inte så ofta längre utan tacksamheten över att jag har det bakom mig fyller mig allt oftare. Fru nr tre är mitt i det - hon förstår inte vad som händer - än.
Comment av Anonym — September 2, 2007 @ 5:42 pm
När man som jag har skilt mig i från psykopaten och ser, precis som någon nämnt innan, att nästa “dam” är på väg in i spin delnätet av hans dårskap och penga trassel.Och kommer gå samma öde till mötes. Inte kan jag väl varna, risk för att fram stå som försmådd, men hur hjälper vi varandra. För tänk om jag varnar i onödan! vist kan jag tänka i mina sorgliga stunder att nu kommer han att ändra sig och hon får alla hans goda, Vist är det sjukt? så vist undrar jag ibland vem som är snurrigast exet, Psykopaten, eller jag.
Comment av lena — September 4, 2007 @ 9:27 pm
Att läsa här var som att måla upp en bild av mitt ex. Äntligen är jag fri från denna manipulativa karl! ÄNTLIGEN!
Comment av Anna — September 19, 2007 @ 11:42 am
Jag vill bara ta tillfället att säga TACK till alla som kommenterat på bloggen fram tills idag! När vi startade visste vi att det dels behöver lyftas fram mycket mer om vad psykopati är, hur pass vanligt det också är, och att bilden man får från media om psykopater inte stämmer särskilt bra med verkligheten.
Vi hade också en ambition att komplettera “teorin” som vi fått från olika böcker och egen erfarenhet med olika historier som kunde exemplifiera vad vi menade. Men vi har inte riktigt orkat göra det (bara för att vi skriver om psykopater betyder inte att vi är fri från dem, om man säger som så), så därför är det otroligt roligt att så pass många som läst detta berättar om sina egna erfarenheter!
Jag tror det är väldigt viktigt att se att man inte är ensam om att ha en relation till en psykopat. Eftersom deras beteende är så pass normaliserat i dagens samhälle är det ofta svårt att få omgivningen att fatta vad som egentligen händer. Jag misslyckas själv rätt ofta med det, och har inte hittat någon mirakelkur för att lösa det. Egen vaccinering är det enda jag lyckats med, egentligen.
Det går samtidigt inte att undvika att notera att många berättelser handlar om kvinnor som varit i en relation med en psykopatisk man. Det finns en undersökning från USA som visar att ca 10%(!) av män är psykopater, medans endast 1% av kvinnor är psykopater. Detta får naturligtvis stor konsekvens för inte bara att många kvinnor blir misshandlade (på alla sätt och vis) i förhållanden, utan det ger även ett visst perspektiv på hur olämpligt det är (rent statistiskt) med alltför många män i ledningspositioner, både företagsmässigt och politiskt.
Om ni som läser detta har några förslag på vad som borde stå här, olika teman eller liknande, så skriv gärna till oss (klicka på mitt namn för mail-adress).
Och återigen: TACK för alla kommentarer! Det är för Er vi startade detta projekt.
/Bror
Comment av vardagspsykopater — September 19, 2007 @ 12:01 pm
Läser och får rysningar. Jag känner så väl igen min man, men jag mycket tveksam om det är tvärtom. Om det är jag som har det här beteendet? Och överför det på min man? Han kom in i mitt liv för fem år sedan och jag har varit som besatt av honom. Jag vet inte varför för om jag ser tillbaka på mitt liv så dog min lilebror för tio år sedan och jag mådde så djävligt. Men det här livet med min man är tio gånger värre än sorgen efter min älskade lillebror. Jag förstår inte varför jag håller mig kvar? Nu när jag har börjat anklaga honom för att han inte delar kostnader utan bor helt gratis. Så blir han så förbannad och nu ska han flytta. Men han sitter lika väl kvar i sin fåtölj i vardagsrummet och fikar och surfar på datorn och själv sitter jag vid datorn och letar fel på mig själv. Han anklagar mig för att vara totalt sjuk. Kanske är jag det. Kanske är jag en manipulativ människa. Ibland tror jag att jag är schizofren. Jag hittar mycket som stämmer in på mig. Men det här stämmer så väl på hur han beter sig. Han sitter och säger så fula saker om mig och sen sitter han och äter gott och skrattar högt i soffan. Jag kvävs….
Comment av Maria — October 5, 2007 @ 10:49 pm
Maria, det du kan fundera på är just punkten “Förtala offret”. Har ofta själv varit med om att förklara vad en person har gjort fel, men det enda som händer är en “ja men duuu då!”-situation, där man själv skuldbeläggs. Eftersom normala människor har förmåga att känna skuld, till skillnad från psykopater, speciellt om självkänslan inte är på topp, är det ett väldigt effektivt sätt att avleda.
Frågan “Men varför är du kvar??” kommer ju ofta upp när det gäller kvinnor som är tillsammans med misshandlande män (verbalt eller fysiskt våld är sak samma), och denna metod att spegla kritiken är nog en anledning till detta.
Comment av vardagspsykopater — October 6, 2007 @ 5:45 am
En vardagpsykopat förstörde mitt liv. Bröt ner mig till spillror.
Comment av fia — November 23, 2007 @ 4:07 pm
19 sept skrev jag att jag äntligen var fri från mitt ex… Så fel jag hade! Han finns ff kvar i mitt liv. Elak som aldrig förr. Ena stunden ringer han och säger han älskar mig (gärna på fyllan). Nästa dag finns jag inte. Han bryter löften att han ska höra av sig. Svarar inte på sms, och om jag smsar honom är jag psykopat, störd, cp, idiot, hora, luder… allt!
Kom på honom med en annan för ett tag sedan, t om DET skyllde han ifrån sig. Först på mig att jag var störd som “trakasserade och förföljde honom” och sen övergick det till lögnen “det var ju bara en kompis”. Visst, som låg naken i hans säng?!….
Jag vet varkens ut eller in längre. Ändå är jag så besatt av att han inte ska sluta vilja ha mig. Jag vill inte han ska släppa taget om mig. Vad är det för fel på mig?! Han gör ju mig bara illa, jag är bara en spillra av mitt forna jag…
Finns det någon hjälp för mig att få? Som kan få mig starkare??…
Comment av Anna — December 24, 2007 @ 11:31 pm
Anna,
Även om jag aldrig har varit i ett förhållande med en psykopat, så vet jag hur svårt det kan vara att ta sig lös från det mentala och känslomässiga grepp som en sådan person kan ha om en. Å ena sidan är ju svaret på din fråga enkel: genom att inse att den du beskriver är en psykopat kan du ju förstå att det du borde göra är att hålla dig så långt borta som möjligt från den personen som möjligt. Försök inte få upprättelse, försök inte få någon ursäkt, försök inte få någonting från den här personen som den inte kan ge dig. I någon mening är det svaret det uppenbart korrekta och rätta.
Men samtidigt så vet jag ju att det inte är så enkelt. Den här sortens personer är ju så fantastiskt duktiga på att bryta ner oss mentalt och känslomässigt att vi knappt tror att vi finns utan dem. Vi är nollor vars enda rätt att finnas är att dessa psykon bryr sig, när de känner för det. Vi längtar efter de få sekunder vi får uppmärksamhet, och de gånger vi får den andra behandlingen - kall, hård, okänslig och brutal - så skyller vi på oss själva. Vi suger. Vi är värdelösa. Det är “mig” det är fel på.
Så känns det, men så är det inte. Men att komma till den nivån att man verkligen verkligen inser detta och bara av ren utmattning slänger ifrån sig den inställningen är en lång väg. Du kanske inte är där än, även om det låter som det.
Att i någon mening bara bryta ihop och helt enkelt låta all rädsla för att bli övergiven och att inte vara älskad - även om att bli “älskad” av ett monster är ett totalt galet sätt att se på det - skölja över en för att sedan försvinna, är en bra början tror jag. Men det är väl lite så det är, att även om det är ett monster som “älskar” oss, även om det egentligen inte är frågan om kärlek utan REN manipulation, så vågar vi inte ta oss ur det. Vi är rädd för att bli ensamma och isolerade, och det är detta som dessa puckon utnyttjar, hänsynslöst.
Är det så det är för dig? Eller har jag missat nåt? Det är ju inte samma för alla, så kanske du har det bättre. Eller värre. Om du bara vill att någon ska lyssna så ställer jag gärna upp. Kanske inte kan göra mer än så, men åtminstone det kan jag göra tror jag. Maila mig med en riktig adress om du vill prata vidare.
Comment av vardagspsykopater — December 25, 2007 @ 12:11 am
Hej igen
Jag vet inte varför jag inte kommer loss ifrån honom, tycker jag stämmer väl in på de flesta punkter ovan.
I förrgår var vi ute och dansade och blev ovänner pga en tjej han haft samtidigt som mig dyker upp. Som alltid blir jag kallad både det ena och det andra och han tog även tag i min nacke och bröt liksom ner mig. En killkompis till mig kom till undsättning men råkade själv på stryk. Efteråt är han vansinnig men när han lugnat sig så är han hemsk “ångerfull” och tårögd och ber om ursäkt och lovar bot och bättring. Han säger att han vill att vi ska flytta ihop, att han trivs att umgås med mig. Likaså igår, samma fina ord. Allt för att få mig på sin kant igen och få mig dit han vill.
Idag kommer ett sms där det står “Försökte känna nåt för dig igår men det finns inget. Vi får sluta höra av oss till varandra någonsin igen”.
Jag sitter här, såklart skitledsen och förvirrad. Återigen är man kastad på tippen. Återigen är jag nollan, hon som är bra att ha när man är ensam. Han är helt iskall och bryr sig inte ett dugg. Hur ska man nu stå emot att dra iväg ett ledset eller argt sms i försök att få honom att fatta att han sårat mig IGEN med sina lögner? Jag vet ju hur han är vid detta laget ändå så går jag på det gång på gång. Det måste ju vara mig det är fel på då? Alla säger åt mig att strunta i honom, lämna honom innan nåt händer. Varför är det så svårt?
Comment av Anna — December 27, 2007 @ 7:20 pm
Hej Anna,
Jag förstår att det måste kännas hemskt. Det gör det för alla som råkar ut för den här typen av personer. Men eftersom du redan för flera månader sedan listade ut vad det handlade om, och eftersom du själv skriver att du vet om att du är “hon som är bra att ha när man är ensam”, och att det inte spelar någon roll om du SMS’ar honom, så vet du ju redan vad du borde göra! Det är inte dig det är fel på, det vet du nog egentligen, men du själv - och ingen annan än du själv - måste till slut ta beslutet att ta konsekvensen av det du redan förstått. Hans SMS-tips var faktiskt ganska bra, så följ det. Från och med nu!
Comment av vardagspsykopater — December 27, 2007 @ 7:50 pm
Hej!
Läser med rädsla och har en massa frågor. En del av det som skrivs skulle med all rätt kunna beskriva min sambo, men samtidigt undrar jag hur man kan skilja på en psykopat och en t.ex. en ‘vanlig’ otrogen kille som också ljuger och försöker skylla ifrån sig.
Min sambo var otrogen mot mig tidigt i vårat förhållande, men sedan dess har jag förlåtit honom och vi har det bra nuförtiden. När det gäller listan på psykopatiska drag som finns här så stämmer vissa:
Oförmåga att följa sociala normer (nej)
Manipulativ eller svekful (ja tidigare, inga tecken det senaste året.)
Impulsiv, oförmåga att planera (Definitivt JA)
Irriterbar eller aggressiv. (Irriterbar, ja, möjligtvis dolt aggresiv, men aldrig utagerat aggresiv.)
Oförmåga att ta hand om sig själv eller andra (Ev. ja, vill alltid att jag ska göra saker åt honom.)
Konsistent oansvarig (oansvarig, ja, konsekvent oansvarig, nej.)
Kan inte känner ånger efter att ha sårat, förorättat eller stulit från en annan person (Ja)
Så vad betyder det här? Att jag lever ihop med en psykopat som har blivit oerhört bra på att dölja sitt tillstånd? Eller att han bara har vissa narcissistiska drag?
Han har väldigt dålig självdistans och blir lätt arg om jag kritiserar honom. Han är väldigt envis för att få sin egen vilja igenom och har en tendens att vilja kontrollera mig, som jag försöker motverka så mycket jag kan och till viss del lyckats med.
Något som verkligen stör mig är hans förmåga att låta mig betala merparten av våra kostnader utan dåligt samvete trots att han tjänar mer.
Ibland säger han saker som att han är elak på riktigt och inte förtjänar mig, vilket jag har sett som ett tecken på dålig själkänsla (har också härlett andra delar av hans beteende till detta), men kan det vara att han är medveten om ett psykopatiskt drag?
Tacksam för svar!
Anonym
Comment av Anonym — December 30, 2007 @ 1:05 pm
Tack för Tipsen!! Behövdes verkligen och kommer väl till pass!!
Comment av anonym — January 7, 2008 @ 2:25 pm
jag har insett att jag har precis dejtat en gift dolt aggressiv psykopat som dessutom är läkare med intresse för psykiatri…. Han har lyckats manipulera mig att tro att han ska lämna men hans lögner har nu jag konfronterat honom med. Jag fick faktiskt sista ordet eftersom jag är gravid och han skulle ringa när han skilt sig. Vad händer nu? Vad kommer hans nästa drag att bli? Jag tror inte han är våldsam, bara dolt aggressiv. Han har ju inte haft för avsikt att lämna pga hans ställning och hans pengar och så kommer jag in och förstör hans världsbild. Ska jag känna mig hotad? Börjar faktiskt känna mig nervös nu efter att ha läst allt detta som stämmer in på pricken på honom. Dessutom är han kirurg….
Comment av Anonym2008 — January 11, 2008 @ 9:03 pm
För åtta år sedan bröt jag kontakten med en kille sedan han vägra acceptera mitt nej. Vi hade då träffats två gånger men inget hade hänt mellan oss. Efter träffarna gick ett par månader då vi träffades som kompisar,åtminstone trodde jag det. Snabbt insåg jag dock att han hade andra planer. Han blev alltmer kontrollerande och efterhängsen, var skitsur varje gång jag höll på min gränser. Han besökte ett företag i vår stad och pratade där om “oss” fastän jag någon dag innan ytterligare konfronterat honom om han verkligen klarade av vara vänner(”ja” svarade han den gången). Det han inte visste var att min kompis kille jobbade där och hade hört allt. Han förnekade allt när jag ställde honom mot väggen. allt var “missförstånd”.. han kommer ifrån “den goda och fina” familjen och han påstås vara den “snälla,trygga och rejäla”.. Mitt liv har han gjort till ett helvete! För trots att jag bröt för 8 år sedan pågår “jakten” på mig i hans huvud. Många i omgivningen stöttar honom, tydligen av oförstånd. Vi har inte haft kontakt med varandra sedan jag bröt med honom, men genom alla hans manipulationer + att många tror honom har jag rent praktiskt blivit tvungen bli försiktig med vad jag säger eller gör. Potentiella kärleksrelationer har han fått”rinna ut i sanden”..vilket gjort att jag ytterligare skurit i bekantskapskretsen och officiellt kan betraktas som att jag isolerar mig.. Idag är jag ihop med en underbar kille och vi har det fint tillsammans. Jag märker dock inofficiellt hans behov “äga”mig, hans vägran att acceptera att jag lever mitt eget liv.Eller kanske rättare sagt hans behov styra mig uppnås inte.. Detta är skrämmande och jobbigt,samtidigt som jag får lust skratta åt situationen.(försvarsmekanism?) Det är otroligt hur han kan få allt att verka så “naturligt”..
Comment av anonym — January 15, 2008 @ 9:54 am
Tillägg till insändare på nummer 32.
Jag insåg nu ett skrivfel. Det är alltså inte min pojkvän som vill “äga mig” utan den kille jag bröt med för ca 8 år sedan! Denna kille gör allt för att närma sig mig. lyckligtvis har varken jag eller pojkvännen något att göra med puckot. Jag har även världens gulligaste bästis som stöttat mig.INSE FÖR DIG SJÄLV ATT DU ÄR VÄRD ATT ÄLSKAS FÖR DEN DU ÄR OCH FORTSÄTT KÄMPA FÖR DINA RÄTTIGHETER!!
Comment av anonym — January 15, 2008 @ 10:15 am
När jag nu läst alla artiklar på den här sidan så inser jag att jag levt med en man med psykopatiskt/narcisisstiskt beteende i snart 30 år. Jag har inte fattat, inte velat se kanske att något i hans beteende var sjukt. Nu efter 2 hjärtinfarketer en för 10 år sedan och en 2007 så inser jag att det är mycket av hans personligt som gör att han har lättare än andra att få infarkt på grund av sitt Typ A-beteende. Han skyller bl.a. på vår relation att han fått infarkt. Min upplevelse är att han nu märkt att jag börjat säga ifrån och att han inte kan kontrollera mig som tidigare. Nu håller han på att flytta och jag har förstått att jag äntligen kan bli fri från hans “terror”. Återstår nu att se hur vi kan lösa alla ekonomiska uppgörelser på ett bra sätt, jag kommer att ha god hjälp av era tips hur man skall skapa win-win och att han aldrig får förlora eller att man kritiserar honom för då vänder han allt mot mig. Tack vare en av våra söner som läser Hälsopskykologi såg mycket i sin far som var “sjukt” beteende gjorde han mig klarsynt och sa, Mamma hur länge ska du stå ut, han har ingen empati, jag vet inte vem min far är, han ser bara er relation som en affärsuppgörelse. Inga tårar, inga känslor, manipulerar och charmerar alla i sin omgivning. Arbetsnarkoman, drickar alkohol nästan varje kväll och röker. Nu är det dags för honom att ta ansvar för sin hälsa och sitt liv. Jag kliver av. Jag kommer säkert att stå som boven i dramat, men det är bara jag som vet min sanning och några trygga själar som jag har omkring mig.
Comment av Anonym — January 27, 2008 @ 12:08 pm
Är min sambo psykopat?
Det snurrar i mitt huvud när jag läser artiklar och inlägg. Inbillar jag mig eller?? Jag vill gärna ha era synpunkter.
Lever med en man som har gjort mig mycket illa psykiskt. Men han förstår det inte. Vi har 2 små flickor pa 3 år och 1 år. Den äldsta flickan vill inte längre att pappa lägger henne, badar henne, hjälper henne med kläder osv. Hon säger “det är så svårt med pappa, med dig mamma är det inte svårt”.
Efter att barnen kom till världen och ett husköp blev relationen väldigt jobbig. Jag gör I princip allt hemma + att jag jobbar précis som honom. Men ändå kräver han att jag ska renovera hus, måla, slipa, snickra (något som jag tycker är roligt men med barnen hinner jag inte så mycket) samt dessutom vara dynamisk och utveckla egna projekt. Han har anklagat mig för att bara ägna mig åt barnpassning. Han har också sagt att om jag tycker att städningen är jobbigt borde jag skaffa ett nytt välbetalt jobb och köpa hjälp. Han har ofta kommentarer om mitt klädval och säger att han borde köpa något snyggt till mig för det jag sätter på mig duger bra till att gå ut med hunden. Allt han gör har jag känslan av att det är kalkylerat. Han har en plan om hur folk ska reagera och handla gentemot honom och hur han I sin tur ska svara.
Han är ofta irriterad och exploderar för minsta lilla. Det är jag och 3-åringen som får ta all skit. Han sager att 3-åringen uppför sig illa och att jag inte sätter nagra gränser. Ofta blir det bråk vid matbordet när han vill tvinga henne att äta upp, eller hindra henne att titta pa TV som HAN vill ha på när vi äter. Han straffar henne med att kommendera henne till badrummet ensam där hon ska klä av sig och vänta på att han kommer och hjälper henne med tandborstning och pyjamas. Då hon gråter och ropar på mamma hindrar han mig att gå till henne. Han har ocksa tvingat henne att stå vänd med ansiktet mot väggen och med armarna över huvudet. När hon förskjuter honom blir han ännu argare och “hämnas” genom att neka henne kontakt om hon söker det. En gång efter hon gråtit efter hans “straffkommenderingar” rackte hon upp sina små armar mot honom och ville kramas. Det kan du drömma om, sa han till henne.
Om han någon gång stiger upp på morgonen för att ta barnen och låta mig sova blir det bara bråk. Han kan stänga in dom på deras rum för att leka så att han själv kan fortsätta sova. Alltsa slutar det med att jag går upp och tar hand om barnen.
Han har alltid konflikter med olika företag, myndigheter mm. Vad som än ska göras, bilreparation, hantverkare, internetabbonemang… alla är idioter som försöker lura honom. På hans jobb är dom också idioter, men han är väldigt strategisk och smickrar cheferna.
Utåt sett är han världens charmigaste, bästa pappan I världen vill han visa upp för andra. När vi är bortbjudna eller har folk hos oss byter han blöjor, matar barn och städar när andra ser på. Aldrig tar han initiativet till det hemma med bara oss.
Ibland bryter jag ihop och bara gråter. Då lyssnar han men han sager aldrig förlåt eller ursäktar sitt beteende. Efter nyår är det som han “bestämt sig” att vara snäll. Men jag vågar inte längre tro på att han ändrar på sig. Då och då kommer ett utbrott eller han kan gå och sura en hel dag utan att säga vad som är fel.
Jag vill inte längre leva med honom, men jag är rädd för att han kommer göra livet till ett helvete om jag sager att jag vill separera och ta barnen med mig. Han har sagt vid tillfälle att han inte skulle göra det lätt för mig. Problemet är ocksa att vi bor I frankrike, I hans hemland. Och jag vill förstås flytta hem till sverige I så fall med flickorna. Jag vet inte vad jag ska göra.
Comment av cecilia — February 29, 2008 @ 2:44 pm
Bryt upp så fort du kan. jag har gjort det 30 år,alldels för sent. Nu håller han på att skaffa en ny “apparat” som han kan köra med. Spring illa kvickt är mitt råd
Comment av Anonym — March 21, 2008 @ 1:12 pm
Hej,
Jag är gift och ligger i skilsmässa med en man som är mycket aggressiv och kontrollerande. Vi har varit tillsammans i 5 år och gifta i 4 år. Mot andra människor är han mycket charmerande och han är också väldigt framgångsrik och tjänar väldigt mycket pengar. Han har aldrig slagit mig men han fick arga utbrott på mig varje dag under flera år, de sista månaderna vi var tillsammans var han också väldigt aggressiv sexuellt och som vanligt var hans ilska “mitt fel” eftersom han var sexuellt frustrerad. Tidigare var hans ilska på mig och barnen också mitt fel men “because you are such an irritating person”. Jag valde att lämna honom för jag var till slut var livrädd för honom. Jag insåg trots att jag anpassade mig så hjälpte inte det, han blev bara argare och argare trots att vi alla trippade på tå hemma. Vi visste inte när han skulle bli arg, bara att han snart skulle bli arg på någonting. Vad som helst. Till exempel tålde han inte att jag ställde frågor till honom. Om vad som helst. Han hävdade att jag insinuerade någonting annat med frågorna än det jag sa och blev arg på det han trodde att jag menade. På slutet var jag framför allt rädd att han skulle våldta mig eftersom han var så fixerad på sex. Jag låste in mig med barnen i deras rum på vår sista semester för han var rasande för att jag inte ville ha sex med honom en kväll. Han sa att han varit så arg över det att han “was thinking of how he wanted to hurt me”. Han hade koll på min menscykel och blev irriterad och arg på mig när jag hade mens. Det jag oroar mig för nu är barnen. Han brukar bli väldigt arg på dem, om de gråter eller inte gör det han vill. Eftersom barnen är min “svaga punkt” så kommer han att strida och göra allt för att försöka ha så mycket vårdnad om dem som möjligt. Han vet min oro för hur han hanterar dem. Han är mycket intelligent och jag vet ju att han kommer att göra allt för att göra min tillvaro så svår som möjligt. Hans pengar klarar jag mig utan men barnen. Jag är så orolig för att han skall göra illa dem, kanske inte fysiskt men psykiskt. Nu finns ju inte jag där som kan “parera” och gå emellan och ta hans ilska istället. Har någon något tips? Winwin, men det finns inget winwin för barnen i detta fall? Jag är så otroligt tacksam och glad och lättad att jag inte behöver leva med honom och hans ilska och irritation varje dag. Men barnen, hur hanterar jag dem med honom? Vi har två pojkar 1 år och 4 år gamla.
Comment av C H — April 30, 2008 @ 9:30 am
Hej,
Jag har läst denna blogg och inser nu att jag varit tillsammans med en psykopat de senaste 12 månaderna.
Jag märkte ganska tidigt att något inte stämde, men kunde inte sätta fingret på vad,
jag var ju trots allt kär. Hon kunde aldrig göra fel eller be om ursäkt. Om det nån gång
kom en ursäkt så följdes den av en förklaring som att “Förlåt, MEN jag gjorde det för att..”.
Detta ledde i sin tur att jag ifrågasatte mig själv och mitt eget beteende. Jag försökte
anpassa mig till henne, allt för att vi inte skulle bråka. Men hur jag än gjorde så var det
alltid något nytt som var fel på mig. Sakta men säkert tömdes jag på energi och livsglädje.
Hela mitt liv och mina tankar kretsade kring henne och hur jag skulle göra för hon skulle bli
nöjd.
De tre sista månaderna, innan jag samlade den lilla energi jag hade kvar och bröt med henne,
var ett helvete. Jag började sätta mig emot hennes ständiga manipulation och bortförklaringar. Hennes reaktioner blev då ännu större, kastade på telefonen i örat på mig, sprang ut från lägenheten,
allt för att fortfarande ha övertaget. Hon visste ju att jag ofta ringde upp eller sprang efter henne för att försöka bli sams.
Ibland kunde jag tro på hennes ursäkter, men när hon vid senare tillfällen drog upp gamla gräl som hon tidigare bett om ursäkt för, förstod jag att ursäkten inte var någonting värd från början.
Jag har nu brutit med henne. Vi har hörts några ggr efter det, med samma resultat, allt är mitt fel.
Hade jag bara anpassat mig till henne så hade allting fungerat. Antar att jag får lida för min naiva inställning till att jag tror att alla människor innerst inne är goda. Jag är en person som aldrig ger upp. Om någonting går emot mig, så försöker jag tills det fungerar eller till det att jag stupar. Det har bidragit till att jag inte tagit mig loss tidigare.
Av mina vänner får jag ofta höra att jag är en glad och energigivande person som bryr mig om andra.
I hennes ögon är jag en idiot som aldrig gör nåt rätt.
Jag vet att detta är en kamp jag inte kan vinna, om jag så försöker tills jag dör. Jag måste bryta med henne helt och aldrig mer prata med eller träffa henne.
Jag ska ta mig igenom detta och bli den glada och livsglada personen jag var tidigare.
Men just nu känns det väldigt tungt…
Comment av Johan — August 4, 2008 @ 9:03 am
Mycket, mycket intresant text..
jag har varit utsatt för en psykopat i hela mitt unga liv och försöker fortfarande repa upp mig..
han fick mig att skära sönder mina armar..
jag va för “stolt” för att ta benen på ryggen och springa jag har altid varit en stark personlighet men ingenting jämnfört med honom..
jag ångrar att jag inte gjorde det..
det kunde ha räddat mitt liv
Comment av zanna — November 24, 2008 @ 9:32 pm
Tack för en mycket intressant artikel och man kan ju fundera på om det bara är män som visar denna typ av beteende. Jag har en chef som tydligt visar dessa beteenden, charmig, intelligent, ta åt sig äran, tystnad, otydlighet, ja allt ni kan tänka er och han har en hög position i ett börsnoterat företag. Jag tar nog rådet att försöka komma ifrån honom, då livet och hälsan är mer värt en fajten med honom.
Comment av Peter E — December 22, 2008 @ 5:30 am
Det vore väldigt bra om ni ville ta upp chefer som är psykopatiska. Har aldrig använt ordet om någon men nu är det ett faktum. Vi har en sådan och jag är inte första offret. Tydligen är de överrepresenterade i maktpositioner…
Comment av curioso — December 24, 2008 @ 12:03 am
Det är är ett intressant ämne. Själv levde jag med en tjej med dessa drag. Förhållandet kan närmast beskrivas som att drunka där man knappt orkar hålla huvudet över vattenytan för kunna få luft. Vändpunkten var en föreläsning om mäns våld mot kvinnor. Tydligen finns det en gemensam nämnare för alla kvinnor i sådana förhållande. Nämligen frågan “vilket humör kommer han att vara på när jag kommer hem?” Jag hade inga problem att relatera det till min egen situation. Dessutom var det genomgående så att man lyckas aldrig ändra deras beteende. Jag började fatta att min tjej egentligen inte styr mig, jag låter henne styra mig genom dessa härskartekniker. Nästa dag hade jag skola som vanligt men det uppstod diskutioner i klassrummet och jag blev 20 minuter sen hem. Väl hemma väntade en vansinnig flickvän som väntade mig hem kl 16 och inte 16.20. Därför fick man redogöra för varför man var sen, vilka man pratat med och vad som sagts och varför jag inte kunde gå därifrån. Det tog 5 minuter att förklara mig, sen tog det ytterligare 5 minuter att säga vad jag hört på föreläsning om våld, vad hon har utsatt mig för under större delen av vårt förhållande och att hon kunde packa sina saker och försvinna. Hennes “kontroll” över mig försvann i det lilla ögonblicket. Än idag 3 år senare försöker hon återta kontrollen men idag skrattar jag bara åt henne. Till alla som lever i såna här förhållanden. ni behöver bara hålla ut de få minuter det tar att säga att det över och aldrig nånsin gå in i diskution om det, låt en vän vara med om det underlättar. Lycka till
Comment av Markus — March 22, 2009 @ 4:33 pm
Markus, bra att du kunde använda informationen för att lösa din situation! Men som du märkt själv så försvinner inte problemet bara för att psykopaten är “ute ur huset”. I ditt fall kanske du kan hålla henne borta, men i många andra fall så är det svårare. Så att säga att det bara tar de minuter som behövs för att få ut personen ur huset är en grov förenkling och generalisering. Men du har helt rätt i att a) ta inte en diskussion och b) låt en vän vara med om det underlättar!
Comment av vardagspsykopater — March 23, 2009 @ 2:14 am
TACK. Detta behövde jag läsa just nu. Alla kommentarer speglar lite olika vinklar av samma mynt. Det känns “skönt” trots tragiken i det hela att andra har klarat samma situation som jag själv står i.
Comment av Just me — May 27, 2009 @ 8:00 pm
Har levt med en man i 5 år som definitivt har nacissistiska och psykopatiska störningar. När jag gjorde slut gjorde han ett självmordsförsök och la naturligtvis hela skulden på mig. Det året jag nu varit ensam har inte varit lätt. Känslomässig förvirring, flykt från känslorna osv. Dessutom träffade jag nästan omedelbart på en ny man med samma bisarra symptom (sitter och funderar på om det inte kan vara samma man som beskrives i nr 31 ovan då det mesta verkar stämma in). Tagit mig ur detta också och känner mig nu bara tom, utnyttjad, dum, ledsen, arg och besviken. Förstår i efterhand att jag var ett mycket lätt offer, för båda männen men hoppas jag börjar få mer självinsikt, går i samtalsterapi och tror att jag kommer att gå ur det här med hälsan i behåll. Snälla alla som har den här typen av förhållanden…GÅ…och återvänd inte! Det är faktiskt meningen att även vi skall få leva och ha det bra och det finns bra människor…både kvinnor och män! Du 31..hör gärna av dig!
Comment av Hon — September 6, 2009 @ 5:43 pm
Det känns så jobbigt att läsa alla kommentarer. Det stämmer för väl med det jag upplever idag. Har en fv som aldrig ger sig, alltid har förklaringar till sina vredesutbrott och perioder då hon inte vill prata med mig. Varje gång jag konfronterar henne svarar hon bara att hon inte orkar prata, att hon faktiskt har förklarat en gång redan och eftersom jag inte lyssnar så är det ju inte någon mening att prata med mig. Efter det stänger hon in sig i sig själv och gråter och ber mig lämna henne ifred.
Efter några timmar eller dagar kan hon börja prata igen och då har hon alltid en förklaring till sitt beteende. Och jag accepterar alltid dessa förklaringar.
Hon är mycket uppskattad av alla i vår omgivning och det skulle vara en stor sorg om hon lämnade mig. Fast någonstans vet jag att det är jag som borde lämna henne …
Comment av Filemon — October 11, 2009 @ 5:48 pm
Filemon, det du beskriver låter som en situation som är jobbig för dig och som du behöver hitta en lösning på.
Du beskriver dock inte en situation med en psykopat. Psykopater kännetecknas inte av egna depressioner eller gråt på den ensamma kammaren, det är snarare deras omgivning som reagerar på det viset.
Det du beskriver liknar mer en olycklig människa och utan att ställa några diagnoser, sådant ska ske av personer med adekvat utbildning, så kan man tänka sig flera förklaringar till din frus beteende.
Psykopater har inte tillgång till ett fullständigt känsloregister och den depressivitet du bekriver passar helt enkelt inte in på en psykopat. Att dra sig undan i avskildhet när man är ett normalt beteende för en deprimerad människa.
Jag vill alltså göra dig uppmärksam på att din fru kan ha en behandlingsbar diagnos och borde uppmanas att söka vård.
Comment av Syster — October 14, 2009 @ 9:52 am
Brutit upp med min kile igen efter hans nedvärderingar och lögner, så har det pågått i två år, fram och tillbaka. Ber om ursäkt men enbart när jag påpekar vad han sysslar med, ursäkten kan komma efter ett par dagar. Han får raseriutbrott när det inte går hans väg eller så lägger han all skuld på mig även om dte är han som gjort fel. Ljuger och nekar till saker han gjort eller sagt, man blir så förvirrad, han säger en sak och efter ett tag så har han aldrig sagt det, jag har bara misförstått eller inbildat mig. Det har varit fysisk missahandel förut men nu när jag tog tillbaks han var mer psykiskt. Han gullar och ber att få komma tollbaks igen å jag är så rädd att falla dit igen Kämpar och vill inte med rädslan att bli behandlad illa igen. Han går hos en psykolog å vill ha mer hjälp för att det ska funka mellan oss. Han visar hur mycket han älskar mig men bråkar vi om något då blir han iskall eller så få jag all skuld och sen gullar han, vill jag inte gulla med han då blir han sur och säger att jag är en isbit. Förstår inte hur jag kan sakna och älska han fortfarande?? Han har diagnosen borderline men ska det spela någon roll?? Vet inte hur jag ska göra eller tänka längre, saknaden efetr han tar döden på mig.
Eftersom han inser sina brister och fel eftersom han pratar öppet om de, kan han inte ändra på det? han säger att han vill jobba på det så allt ska bli bra mellan oss igen. Jag kanske är bara naiv och dum som vill tro det bästa? Älskar han trots allt, han kan vara underbar oxå, så mycket kärlek han kan visa men även ilska och kontroll…. Ibland blir jag rädd men enbart när vi bråkar om något. Han är väldigt manipulativ och ljuger mycket men jag kanske bara inbildar mig? blir inte klok på detta.
Känner mig sååååå nere nu, blir galen snart ju ena dagen känner jag mig stark sen kommer ångesten och saknaden som tar över mig. Mest besviken på mig själv att jag tillåtit han komma tillbaks förut och nu får jag lida för det. Gör så ont å han roar sig med andra säkert.
Hur kan han säga att han “älskar mig som ingen annan kan” Vad vet han om det som beter sig så illa och vad vet han om hur nästa kille jag träffar i framtiden skulle känna för mig, vad säger att någon annan inte skulle älska mig tom mer än han? om han nu vet vad älska är eller kan känna kärlek. Det är en gåta för mig….
Begriper inte varför man saknar så mycket efter allt han gjort, lögner,manipulation,dupering, kränkningar, helt å håller psykiskt misshandel och en del fysiskt oxå. Jag borde hata han ju!! Så falsk är han, talar om att det är bara tjej kompisar men i själva verket är det tjejer han varit med på ett eller annat sätt.
Hur kan han leva med sig själv, inget samvete eller empati vad han utsätter mig för. Å jafg som trott att jag var den enda för han, så fort det tar slut då är han med en ny sen skyller på att hon vara bara en tröst och att det är mig han älskar än och vill dela sitt liv med. Allt är bara ett SPEL känns det som.
Känner mig så lurad, ledsen och förtvivlad
men får skylla mig själv som gått tillbaks och nu får jag lida för det tyvärr.
Känner mig så krossad
Comment av Eva.J — October 27, 2009 @ 1:02 pm